Är du som jag, har du lite bråttom när saker hänger i luften, när frågor är ovissa, när en lösning, ett svar är efterlängtat?

Mina tankar vill gärna hitta lösningar, få frågetecknet att rätas ut och saken löst. Ni kanske känner igen den nervöst irriterande krypande känslan i kroppen att vilja hitta rätt, NU. Men det är inte alltid så enkelt och det blir kanske inte rätt lösning om jag har för bråttom. Alla frågor tenderar inte att vara av sorten Quick fix. Kanske är det just det som är meningen att vi ska stanna upp, vänta in lösningen, svaret, det som komma skall.

Visst tror jag att tidens kraft behövs för att saker och ting ska falla/läggas på plats. Rätt tillfälle ska infinna sig för att det ska bli rätt, till det bästa. Dit lägger jag mitt hopp i mina frågetecken.

Jag övar mig också på attraktionslagen.
Attraktionslagen där jag önskar min lösning på frågan, önskar och ser framför mig hur jag vill att det ska bli. Försöker känna in och visualisera för att sen släppa. Inte enkelt men det är värt försöken, inget att förlora och är helt gratis. Det går bra att skriva ner sin önskan, lösning också. Men jag tror att det viktigaste är just att släppa taget, tanken, viljan efter önskan för att sedan ge utrymme till det ovissa. Låta det ovissa få planera, processa, lägga till rätta, i lugn och ro och att jag istället gör mig redo och är uppmärksam när lösningen väl står framför mig.

Jag är mitt i ett ovisst frågetecken sedan en tid och som behöver sitt utrymme. Det går som en slingrig väg med små backar jag åker upp och ner i. Ibland blir jag ivrig och vill snabba på för att sen backar tillbaka och lugna mig igen. Mina tankar resonerar och dividerar fram och tillbaka. Jag har som tur är några viktiga och betydelsefulla vänner omkring mig som jag kan be om hjälp, stöd och råd när mitt resonerande vill ha sällskap. Det är guld värt med vänner som förstår, ger råd när det behövs och känner av när det inte är läge, backar och låter mig vara i mitt behov av integritet.

Även här ger Dag Hammarskjöld mig stor hjälp genom sina ord. Och i mitt lugnande andetag, tillit och med leendet på insidan blir hans ord mitt mantra!

Förstå - genom stillhet
Handla - ur stillhet
Vinna - i stillhet

Nu ska jag berätta om mina ballonger, ett verktyg jag har fått lära mig på en kurs jag går via vårdcentralen, Compassion. Det är en kurs för att lära sig självmedkänsla. 

Den blå ballongen innehåller aktiviteter.
Det kan vara jobb, fritidsaktiviteter, andra göromål. Aktiviteter som påverkar vårt prestationssystem och som stimulerar signalsubstansen dopamin. Aktiviteter som ger nyfikenhet, driv, som sätter mål att uppnå. Vi lever i ett överflöd med mat, internet, godis, shopping som ger oss dopaminkickar och kan skapa beroende. 
Den blå ballongen innehåller ett utforskarsystem vilket påverkar oss att vilja nå målet vi har framför oss som kan vara en uppgift, ett arbete eller andra saker i ens liv. Blir det för mycket kan vi få energikickar som kan påverka vår sömn, vi kan få svårt att ta det lugnt och vi kan få en rastlöshetskänsla. Jag känner även att krav från samhälle, omgivningen och från oss själva tillhör den blå ballongen. 

Den gröna ballongen innehåller avkoppling, njutning. Det påverkar vårt trygghetssystem och stimulerar hormonet oxytocin. Här bara är vi, återhämtningsfokus, ger känslan av vila, lugn, välbehag, värme. Det går att aktivera trygghetssystemet själv genom att ge oss själv medkänsla, vara snäll mot sig själv, se på oss själva med värme och vänlighet. Vi kan ha erfarenhet av trygghetssystemet och känna att det är behagligt att det vill oss väl. Om vi inte har det och inte känner detta kan det skapa en oro när vi inte presterar. 

Den röda ballongen är vårt hotsystem vilket är ett naturligt varningssystem för att vi ska överleva vid eventuell fara. När hotsystemet aktiveras stimuleras adrenalin och kortisol som är stresshormon. Hotsystemet kan vi aktivera med våra egna tankar, vårt ältande som i sin tur ger oro och negativa tankar. Det blir helt enkelt en negativ spiral och hotsystemet aktiveras i en negativ riktning. Stresshormonen kan påverka oss fysiskt med hjärtklappning, muskelspänning, ytlig andning, yrsel, magont mm. Känslor som ilska, rädsla, ångest och skam kan också uppstå. Kroppen gör sig redo att gå i försvar för ett eventuellt hot. 

Vi har alla dessa tre ballonger men det är viktigt att det är balans mellan dem. Ingen får vara sprängfylld och ingen lufttom. Blir det obalans så tar de negativa delarna över och kropp och själ får symtom på stress. Yrseln kommer, hjärtklappning, oro, sömnlöshet. Vi vaggas in i det, låter ballonger svälla upp, hjulen snurrar fortare och fortare och en nedåtgående spiral uppstår. Men det som är fantastisk är att om man är uppmärksam på kroppens signaler och drar i nödbromsen, stannar upp så kan det åter bli balans i ballongerna igen. Symtomen backar och kropp och själ börjar må väl igen, komma i balans. Så har det varit för mig men det gäller att fortsätta ha uppmärksamhet och vara medveten på ballongerna så ingen blir för fylld och ingen blir tom på luft. 

För mig känns ballongerna som ett användningsbart verktyg, jag reflekterar när dagen är slut, hur ser balansen ut i ballongerna nu, behöver jag fylla på någon eller tömma ut? När jag bokar in i jobb- och fritidskalender så tänker jag på att den gröna ballongen måste få utrymme  så inte kalendern blir helt fylld och därmed en för full blå ballong, för många aktiviteter. D

Det var så det har varit för mig under många år fram till idag, jag fyllde på den blå ballongen allt mer med både jobb, många roliga saker och upplevelser under fritiden och kraven på mig själv ökade, att hinna med, att prestera. Den gröna fick allt mindre utrymme, jag valde bort vila för att hinna med de blåa aktiviteterna. Ju längre tid, ju fler år det gick så började den röda ballongen växa, växa sig större, stresspåslaget smögs på och de fysiska symtomen kom smygande. Symtomen som jag till en början negligerade men för att jag skulle lyssna och därmed försvara mig för en hotande fara så var kroppen tvungen att visa på än fler symtom, slå på alla varningssignaler för att jag skulle bli medveten om faran som hotade, stressen. Jag hade tur som fick möjlighet att dra i nödbromsen i tid, att jag kunde slå av på takten, att få lära mig ny kunskap, att få möjlighet att reflektera över hur balansen ska vara i mitt liv både vad gäller arbete, fritid samt kraven från omgivning och från mig själv. 

Vill du läsa mer om denna metoden med ballongerna så kan du bl.a göra det här http://levolar.se/onewebmedia/Information%20om%20CFT.pdf (Källa Sofia Viotti 2015)

Nu gäller det att jag håller detta och att jag förblir medveten om ballongerna, om självmedkänsla, för annars finns risken att allt kommer tillbaka och då kanske symtomen blir allvarligare med större konsekvenser för min kropp och själ. Jag tror att kroppen och själen är känsligare efter att ha hamnat i en sådan här situation, toleransen för stresspåverkan blir lägre och symtomen kommer därför fortare tillbaka och kan kännas mer påtagliga. 

Så ett tips från mig till dig - Tänk på dina ballonger!
Ha koll på balansen mellan dem, fyll på och/eller minska ner om du behöver. 

Mörker mörker, är inte min vän....
Solen, min bäste vän, måste därför finnas inom mig. Mmm jag blundar, ser den bakom mina ögonlock, känner de varma strålarna mot mitt ansiktet, känner doften, hör ljuden!
Det ska jag ha med när jag nu om några minuter går mot buss och tåg för resa mot arbete.

På tåget har det blivit mycket övande på tålamod sista tiden, övning är bra om man kan se det från olika håll. Jag ska försöka se det som att Öresundstågen vill att vi ska umgås mer, vara nära. Det tror jag är meningen när det i värsta morgonrusningen är ett kort tågsätt.

Så när jag står där idag ska jag se om ett leende här och ett leende där kan hjälpa några resenärer att se vad meningen med korta tågsätt är.

Njut av första dagen på en ny spännande vecka så läses vi snart igen! <3

Drog upp rullgardinen imorse - Mamma Mia, det snöar! Det känns tidigt men vi har ju gått över till vintertid eller normaltid inatt. Så det ska ju bli kallare och kallare, brrr.
Normaltid, regeringen har tillsatt en utredning för att se om Sverige ska ha normaltid för alltid. Ååå jag älskar när det blir sommartid så jag är en av de som gärna vill byta mellan sommar- och vintertid. Men jag vet att många inte gillar det och så är det, vi är olika.

Det var ett tag sen men nu var det dags att knyta på löpskorna och bege mig ut i spåret. Nu kom nästa Mamma Mia - tungt, kondition är verkligen en färskvara! Eller kan jag skylla på att kylan gör flåset tuffare? Nopp, så enkelt är det då rakt inte. Jag lyckades komma runt iaf och det blev ett nytt Mamma Mia vid dörren - så skönt att va hemma igen!

Nu har jag bjudit mig på en go frukost och gott varmt kaffe, Mamma Mia så snäll jag är mot mig själv! :-) Skämt åsido men jag är bra på att göra det mysigt och gott på egen hand men visst hade på tu man hand varit härligt.
GoMorgon TV får vara en stand in för personligt sällskap. Idag har det varit en del kloka inslag. Först att kropp och själ hör ihop, jajamensan, och det finns en del fysiska sjukdomar som har orsaker i det själsliga, s.k psykosomatiska sjukdomar. Ta stress tex med yrsel, hjärtklappning, dubbelseende, högt blodtryck vilket är fysiska symtom som jag själv drabbades av. Där vila och städning i livets alla krav är bästa medicinen, då avtar och försvinner symtomen. Men minsta lilla påfrestning då knackar symtomen på igen så det gäller att vara uppmärksam och varsam.
En klok sak blev tydligt i TV:n, stress är ingen sjukdom utan brist på återhämtning kan ge fysiska symtom. Här har jag fått bra hjälp av mina tre ballonger, det gäller för mig att blåsa upp när luft saknas i någon av dem och tömma ut när någon blir för luftfylld. Är du nyfiken, håll koll här så ska jag berätta mer om mina ballonger, kanske redan imorgon.

En annan sak som visades på TV var en snällkalender som Friends har producerat sedan några år. Mamma Mia så bra och så behövligt! Denna kan jag tänka mig passar inte bara barn utan även oss vuxna. En lucka handlar om att man ska skriva snälla lappar och gömma på olika ställen. Tv inslaget visade gömda snälla lappar på ett bibliotek. Tänk så härliga leenden dom skapar! Vi hade faktiskt en snäll-lapp på jobbet i våras. Plötsligt fanns en lapp i ett block där det stod Jag älskar dig! Och ett litet hjärta fanns med. Så klart funderade vi på vem som hade skrivit den och vem som skulle få den men ingen kände till någon. Vi valde att dra nytta av lappen och valde ut någon av oss som behövde lappen lite extra just då. Alla blev glada av lappen! Sen hade vi en kollega som slutade och då fick hon adoptera lappen på heltid för att komma ihåg oss. <3

Tror minsann jag ska köpa snällkalendern och ha lite härliga dagsuppdrag under decembermånad.
Vill du veta mer om den så hittar du kalendern här http://snallkalendern.nu/

I eftermiddag kommer Mamma Mia finalen, jag ska gå och se Mamma Mia, Here we go again på stadens nyinvigda Filmstad.
Jag gillar mina äventyr på egen hand och har nog upplevt det mesta men just bio har jag aldrig varit själv på men idag händer det. Och vad kan då bli bättre än Mamma Mia som är full av allt gott jag vet, sol sommar hav Grekland musik kärlek glädje.... Mmm!

Önskar dig en härlig söndag men några goa Mamma Mia moments! :-)

Dag Hammarskjöld, vilken klok man med så mycket andlighet inte många visste om.

Orden i bilden;
Vi kan inte välja ramen för vårt öde, men vad vi sätter in i den är vårt eget val.

Jag ser ramen och ödet som vår tavla över livet, där allt är föränderligt över tid.
Ramen finns där när vi föds, kanske inte målad men i ett råmaterial. Våra föräldrar börjar rita konturer i tavlan och sakta tar vi över penseln efter hand när vi växer och utvecklas. Men är vi medvetna, kan vi vara medvetna över vårt öde?

Jag tror att vårt öde är förutbestämt, essensen och den röda tråden finns där hur just vårt liv ska te sig. Jag har många många gånger ställt frågan, varför? Varför just det, varför just jag, varför just han/hon, varför just nu, varför inte jag?
Svaren finns inte där direkt men om tillit och flow i framåtrörelsen finns där så kan frågetecknet rätas ut när jag tittar tillbaka i backspegeln över situationen.
Det har hjälpt mig med mina varför och fått dom till att bli reflektion, förståelse, utveckling, acceptens, tillåtande, lugn och väntande istället för för motsträvighet, ilska, sorg, oro och bitterhet.

Min tavla för denna dagen ska jag måla med varsamma och medvetna penseldrag. Penseldrag av murriga varma omslutande färger blandat med varma sken från ljusens lågor. Utanför finns regnet, och den begynnande kylan men det kommer tavlan att hålla borta för en inbjudande känsla av värme, mjukhet, trygghet, välkomnande, vila, avkoppling, förnöjsamhet.

Dofter av varma kryddiga aromer kommer sprida sig i tavlans rum. Christmasoljan i diffusern med doft för lycka , glädje och säkerhet, kanel- och aprikosdoft från köket och kvällens mustiga höstmiddag.
Gemenskapen i tavlan kommer från delar av min familj som kommer finnas runt tavlans bord i samtal, bara vara och njutning av mat och dryck.

Ser du min tavla, kan du känna den, gemenskapen, känslan, doften?
Med den inre bilden i sinnet kan vi förändra känslan i/för vår dag, vårt öde, vår ram. Tankens kraft är stor och kan förändra!

Hur ser din tavla ut, dina penseldrag för just denna dagen?

Jag säger bara OJ, vilket gensvar på min offentlighet! Tacksamt häpen!
Jag gick utanför min komfortzon, släppte blygheten och släppte lös min blogg på mina sociala medier igår kväll. Farten det fick blev som de stormiga höstvindarna vi har haft de senaste dagarna. Jag gick från plats ingenting till att just nu ligga på topp 4, det går inte utan allas stöd, hjälp och nyfikenhet. Så stort TACK för det!

Idag är det därför kärlekens magi som snurrar runt i mig och mina tankar. Jag får den känslan av och till, sockerdrickskänslan, känslan att något härligt lurar runt hörnet, känslan av ett sprudlande och ett spritter, leendet bubblar inifrån och ut. Nu mera vet jag vad det vill visa mig men i början förstod jag inte riktigt. Hm, det känns som om jag är kär, men det är jag ju inte, där är ju ingen prins, ännu, varför känner jag så här?
Med tiden har jag förstått att det är livet jag är kär i och när livet och jag kommer i samspel, möts i balans så kommer bubblet och kärlekens magi.

Det är en underbar känsla som jag varmt omfamnar när det dyker upp så där lite extra. Och det har den gjort just i dagarna, bubblat att nu händer det nog något, nyfiket funderar jag på vad, nyfiket öppnar jag ögonen på vad livet har för spännande att erbjuda, vad livet vill att jag ska dela med mig av.

Allt handlar om kärlek, kärleken till mig själv, kärleken till livet, till er som finns där, familj vänner och kärleken till er som finns just här som läser mina ord <3

Idag är det en ny självläkningsdag för mig som jag uppskattar och är tacksam för. Jag tar tillvara på stunderna och upplevelserna i balans med vila och avkoppling.
Idag har jag börjat dagen med yoga, hathayoga, på Helhetsakademin hos Malin. Helhetsakademin är ett underbart ställe, vilsamt, varmt och kärleksfullt. Här är jag välkommen som jag är just idag.

Skönt att väcka varje cell, muskel, led och sinne med yogan. Som en extra förhöjning har jag med mig en av mina underbara oljor. Jag häller två droppar i mina händer, gnuggar, blundar och andas in och låter doften sprida sig i kropp och sinne.
Idag valde jag Magnify your purpose, Förstora ditt syfte, som kändes helt rätt.
Mitt syfte att sprida glädje och kärlek men också kunna visa på styrka och sårbarhet.
Jag har spridit det utåt under många år, ja till stor del av mitt liv. Nu väljer jag mer balans och sprider både utåt men lär mig också att sprida det inåt till mig själv. Så viktigt att inte glömma bort sig själv men så lätt och det har jag gjort i många många år. Så nu tänker jag på balans, inåt och utåt, yin och yang.

På yogan idag hade vi ett mantra med oss som ska få följa mig idag och framåt. Det passar till min känsla just precis nu så det är ingen slump att det kom just idag.
Så med det mantrat önskar jag dig en underbar, kärleksfull och glad fredag!

Do all things with love <3
Do small things with love <3

Namaste!

Just nu är känslan som när jag var barn på julafton, ni vet känslorna, pirrigt, spännande, tänk om, jooo, näää..... Så innan den försvinner så gör jag slag i saken! Det är dags mu!

Det är dags för mig att ta nästa steg. Jag trivs med att skriva, gillar att snida och spåna bland ord och budskap, förmedla det som kommer till mig. Kan jag inspirera, få någon att le, känna en go känsla, känna igen sig, känna hopp, hålla med, inte hålla med, komplettera i ord eller i tysthet, ja vad som är tacksamt för mig. Det är inte en skara kvanitativa läsare jag är ute efter, nä jag vill ju nå dig, just dig! Men jag måste ändå marknadsföra min blogg på något sätt för att nå ut, hitta dig.

Jag har pyst lite här och där om bloggen, försiktigt och i början blygt, oerfaret, känslan av inte kan väl jag, inte vill väl någon läsa. Fått tilltalande återkoppling som stärkt mitt mod, mitt mod att pysa lite till och lite till. Ikväll har båda barnen gett sin mor ett ok och faktiskt lite hejarop, kör morsan, du är grym! Rätt coolt att höra och mitt mod blir stolt, vågligt och starkt. Ok då, vad kan gå fel? Läsarsiffrorna kan öka till en början och dala vart efter, ja men då har jag iaf försökt. Meeen det kan också bli en väg på väg uppåt. Det är ju Words liksom!

Det började på sensommaren med en tanke, en röst som sa, skriv, starta en blogg! Ja, jag förstår fortfarande inte var den tanken/rösten kom ifrån men jag gjorde det, jag följde rösten och nu står jag här några månader senare på väg att bli offentlig för min omgivning, mina vänner, mina sociala medier.

Nu hoppar jag och landar på fötterna. Hoppas se stjärnorna och nå grantoppar när jag landar! :-)

Fullmånen lyser snyggt på himlen! Solen står mitt emot månen och ser till att den blir helt och fullt upplyst.

Månen bär alltid på ett budskap och denna gången kan den enligt astrologer kännas av rejält och effekten kan ge oss stora dramatiska känslor. Överraskningar är att vänta och det är kärlekens, passionens och dina sanna önskningars natt. Denna fullmånen kan hjälpa att nå framgång.

Astrologen har även visat att månen kan ha en mörkare sida denna gången men den låter jag stå bortom mig. Jag fokuserar på de goda
budskapen och önskningarna.

Vid fullmåne åker skålen eller kannan ut på altanbordet med vatten i sig. Där står den hela natten och månens sken strålar ner och fyller vattnet med sin kraft och energi. Vattnet dricker jag dagen efter och jag visualiserar hur kraften ger mina önskningar styrka, hopp och sanning!

Och....
jag siktar mot stjärnorna, har tillit till månens kraft och ser nöjt ut över grantopparna! :-)

Sov gott i fullmånens magiska sken! <3