Det var ett bra tag sedan jag skrev, orden tog liksom slut, eller kanske behövdes orden inte förmedlas. Livet kom igång efter min lilla timeout i arbetslivet och allt har snurrat på i jämn fin takt. Varför ordet tog slut kan jag inte svara på, flödet, behovet, längtan försvann till att bara vara i livets flöde.
Men just idag kom längtan till orden tillbaka, längtan att förmedla känsla och budskap!

Idag befinner jag mig på en retreat, en retreat för tystnad och stillhet. En dag som ska ge mig varm, lugn gemenskap i mig själv med andra i tystnad. Det är oerhört avkopplande, vilsamt, kravlöst, accepterande i att vara här och nu. Men även om vi väljer stillhet och lugn om så för en dag så finns livet där som pockar på oavsett om man än försöker avskärma sig. Då är tystnaden plågsam och ordet utan tal dags att förmedla till dig i detta nu!

Idag har det redan efter halva dagen knackat 3 gånger från livet på mitt livs dörr.
Utan att gå in på vad knackningarna innehållit så har dom alla berört mig på olika vis i sorg, ledsamhet, medkänsla och faktiskt också ren och skär ilska. Då är det inte lätt att vara i stillhet utan tomrummet kommer, minnen väcks till liv, goda minnen och de man inte vill minnas, de som väcker obehag. Minnen som inte lärt mig något mer än erfarenhet av oärlighet och som jag helst hade sett inte existera alls i mitt liv utan är helt bortkastade.

Jag är så tacksam för att jag är den jag är! Tacksam att jag är klok, tar rätt beslut, väljer det goda, ärliga i livet på en fast god värdegrund! Jag sprider min medkänsla, kärlek, glädje och leende till dom som förtjänar det. Ja, en reflektion idag den 2 februari, jag har verkligen mognat i mitt liv och det är jag stolt över! Min samklang i livet sprider sig och ger ringar på vattnet till alla goda runtomkring.

När den inre världen finner lugnet gör omvärlden det också, så SANT!

Så låt oss värdesätta det goda och förgöra det onda för gott! Livet och vi är värda sann och ärlig kärlek i livet!