Sedan i fredags kväll har jag befunnit mig i ett avbrott, i paus, i vila, i upplevelse, i eftertänksamhet, i samtal, i tårar av sorg, i tårar av skratt. Så nöjd lämnar jag i detta nu Hallsberg för färd tillbaka mot Skåne och livet! Mitt resesällskap är fantastiska, enkla, kärleksfulla insikter och möten som jag plockar in i mitt pågående liv här och nu och för mina planer framåt i livet!
Och.... Facebook kommer få konkurrens av min soulbook, en ny värdefull sida till mina sälsliga medier.

Jag vill och ska behålla den nya kunskapen för att fortsätta skapa utveckling och nya livssteg ooh hitta oaser av påfyllnad och avkoppling. Det kräver så klart sitt, sin träning och vana men tar inte så mycket tid och dess plats ska jag finna i vardag och ledighet.

Min galna kusin då, vem är det? Jo en enveten kusin med många frågor, oro, förmaningar, rädslor, en väldigt tjatig kusin som ofta kan ta plats vid mitt öra. Jag hör kusinen ge mig kommentarer som: Men inte ska du väl göra så? Det kan du inte! Akta dig för det! Tänk på att det kan gå galet! Tänk om något händer! Borde du inte göra på annat sätt? Och, men, för, att och så vidare......

Har du någon sådan kusin som påverkar dig?
Dessa kusiner bor i vårt sinne, är ofta vakna och alerta. Ibland kan andras kusiner börja prata med våra egna och gadda ihop sig mot oss. Det har blivit några samtal med min kusin i helgen i ett hopp om försoning och en uppgörelse är på gång för att gå från tjat och förmaning till pepp och vänskap.
Rösten i huvudet som bara finns där hos oss alla, ofta omedvetet och vi tror att det är vår egen röst men som så ofta kan hindra oss från olika saker för att våra svar kan bli osäkra av dess påstående. En kusin närbesläktad med Jante, tro inte att du är/kan något!

Jag har bestämt mig för att lära känna min kusin, bli vän och utveckla ett samförstånd för att nå så mycket längre till det som är bäst för mig i mitt liv.

Så........
What is - is/Vad som är - är!
What aint - aint/ Vad som inte är - är inte!

Tack Englagård för härliga dagar!

På väg.....
Halvvägs så skiner fortfarande solen från blå himmel men frågan är, lämnar jag våren där hemma mån tro? Den fina goa efterlängtade våren!

En fredag i ledighetens tecken för att vara på väg. På väg mot äventyr, mot vila, mot reflektion, mot tankar, mot möten, mot annorlunda...

Som tågets mjuka svängar i den gröna naturen, mellan hav och skog, städer och bygder går mitt liv mot okänd destination.
Flexibelt följer jag med i en öppenhet och ödmjukhet, försöker alltid att se min väg medströms och inte motströms. Ödets stopp på vägen ger mig mening, möjligheter, funderingar och val, allt har sin mening.

Vad denna helgen kommer att föra med sig i ödets väg är ännu ett oskrivet blad. Ett blad som jag ska fylla med ord som beskriver nytt, nyfikenhet, känslor, upplevelser, människor, reflektion, mål, avstamp, tillit, hopp, längtan.

Så låt resan på järnvägen och livet väg fortsätta mot nästa stopp! <3

Låt livet komma nära
Se mig för här är jag
Min enda längtan nu och här
älska mig för den jag är

Älska mig för den jag är, en naturlig mänsklig rättighet, som kan vara så svår att uppnå..... Att älskas, är det något som måste förtjänas eller är inte kärleken ren i sitt ursprung, villkorslös och naturlig ända till hatets djävul sätter klorna i den?

När det som ska kallas kärlek är/blir omsvept av ett gift, ett svart gift som besmittar, som tar bit för bit av egot, äter upp det mänskliga värdet. Så fint och försiktigt att det inte märks eller iakttas förrän det är för sent, när det är helt besmittat och bojorna ligger tungt om den mänskliga varelse.

Vem är det som drabbas? Det är dom starkaste, dom levnadsglada, dom som är fulla av glädje, värme och kärlek, fulla av empati. Fina egenskaper men när empati utnyttjas blir det till ett tungt ok. Det förfärliga viruset angriper empatin, varje livscell och bryter ner bit för bit tills det inte finns något kvar mer än en tunn mager människa utan glädje, liv, hopp, tro på sig själv utan som istället är fylls av skam, av virusets skam. Styrka omvandlas till svaghet, det synliga förblir osynligt, isolering, ensamhet, livets vackra strålkastare blir till skammens glödlampa.

Det gör ont i varenda cell i min kropp när jag hör Josefins historia genom sin syster. Ett program som fylls av tårar, meningsfulla i nuet, så onödiga, tårar som aldrig skulle behöva fällas.
Alla som vet, vet och förstår. Må detta förfärliga virus förgöras, förminskas, utplånas och låt livsglädjen, styrkan, den goda empatin och den sanna kärleken få frodas och besegra den osanna förfärliga förtäckta svarta geggan som några kallar kärlek.......

Josefin,
Du är älskad för den Du är,
Vi är älskade för dom Vi är,
MeToo <3

Livet, vad är livet, finns det en mening, en utstakad färdig plan?
Är det vi själva som lagt planen, finns det någon som hjälper till, som lägger tillrätta, någon som skapar möjligheter?

Dessa frågor har funnits med mig genom livet. Många varför, tänk om, kanske, nu?!
En devis att följa med livet, inte streta emot, låta saker ske, lita på ödet/min röda tråd, känna tillit att det som är rätt kommer om jag har tålamod att vänta. Go with the flow!
Allt detta blev mina ledord för många år sedan och har följt mig sedan dess. Visst har det funnits misstro, förtvivlan, jag har hamnat sidan om hoppets väg men jag har alltid tagit mig tillbaka upp igen. Kalla det styrka, förtröstan, envishet vad vet jag men hoppet är min starkaste fyr i livet, det är aldrig för sent att tro, att lita på att min önskan blir hörd!

Tro uppåt!
Hopp framåt!
Kärlek åt sidorna!

Ikväll njuter jag av mitt flow, kanske är svaret på min önskan mig mycket nära...... <3

I två år har jag i början av året skrivit små lappar om vad jag önskar mig under de kommande 365 dagarna. Efter nyår går jag igenom lapparna, vilka kan jag checka av, vilka ska ligga kvar, justeras eller komma till.
Av någon oklar anledning har jag inte gått igenom lapparna för 2018 och det finns säkert någon anledning till det. Jag följer min känsla, är det inte läge så är det inte läge och plötsligt så är stunden där och då blir det rätt.

Ikväll känns stunden nära och paketet har hämtats fram, dags att gå igen mina önskningar och lägga dem för 2019 till rätta även om det redan har gått två månader av året.

Under de senaste åren har en känsla av pirrig nyfikenhet funnits med mig, vad finns runt hörnet, vad komma skall? Ibland mer påtagligt än annars och det är en underbar känsla, en känsla som inte kräver något, inga svar, inga bevis. Bara en vilja att följa med att stillsamt vänta in vad som finns, vad som kommer, det som önskas, det som jag längtar efter i livet, det som behövs.
När den är påtaglig blir jag rusigt lycklig av ingenting, jag vet visst låter det märkligt men du som vet vad jag menar och hur det känns kan säkert förstå mig :-)

Just nu är känslan väldigt påtaglig och den porlar runt i hela mig. Jag njuter och låter den sprida sin underbar energi i och omkring mig.
Livet är förunderligt och jag tror att vi kan skapa av våra önskningar och bli hörda!

Njut av stunden där du är just nu och kika runt hörnet och önska! <3