Så är det dags att lämna paradiset ännu en gång efter 22 helt underbara dagar ?
Det är nästan så att det har blivit ett hem för mig här också, lätt att acklimatisera sig i det spanska livet.

Igår kväll gjorde jag studiebesök i den lokala katolska kyrkan och var med på en av de tre korta mässorna som hålls på helgkvällar. Kyrkans rum har något speciellt som tilltalar mig, den kallar till ro och lugn.
Det var ingen musik, bön x flera med församlingen, på nattvarden bjöds församlingen på oblat men vinet drack prästen upp själv. Han var ordentlig iaf för han diskade själv efteråt framme vid altaret. Härligt att se på våra olika kulturer även om jag inte förstår vad som sägs ???

Nu längtar jag hem till mitt paradis i Svealand ????

Läser i dagens tidning om hur viktig beröring hud mot hud är. I det samhälle vi nu skapar utvecklas teknik med väldig fart, digitaliseringen ersätter allt mer mänsklig kontakt. Hud mot hud i vardagen och som en naturlig handling kan nu ses som en bristvara hos mänskligheten. Vi vet att det utsöndras oxytocin vid beröring och att oxytocinet får oss att må bra. Så det finns med all säkerhet ett samband mellan minskad beröring och oxytocin med ökad isolering och en ökad psykisk ohälsa.
Metoo-rörelsen som kom och belyste det förfärliga och oerhört viktiga att medvetandegöra för att motverka det dolda. Men som fått konsekvenser av en beröringsrädsla, när är det ok att vidröra och när är det inte ok?

Vi behöver inte gå till affären, handla på nätet är smidigt och skapar tid i vår allt mer stressade vardag. Vi har inte kontanta medel som överlämnas av en hand till en annan, vi betalar med kort eller swish.

Läste även en artikel som handlade om att primärvården nu också erbjuder digitala besök. Visst är det bra när tillgängligheten är svår och konkurrensen med nätdoktorer ökar.
Inom vården är vi redan inne i den svåra tid som vi nyss sa att bi hade framför oss. Vi blir allt fler äldre medan arbetsförda personer minskar. Vårdyrket som de senaste årtionden har minskat i status vilket gör att allt färre söker utbildningar inom vården. Då behöver vi se hur vi på smartaste sätt kan använda våra resurser, vad behöver göras av mänsklig kraft och vad kan digitalisering ersätta. Visst det låter mekaniskt men jag tror att om detta görs smart så kan det skapa kvalitet. Det är inte kvantiteten som är viktig utan just kvalitet i de besök där människan behövs för att utföra insatsen.

Vi blir allt fler som lever i ensamhushåll, i alla åldrar och kön. Alla har kanske inte sociala nät att umgås i och isolering är en fara.
Och även om de sociala näten är stora kan ensamhet ändå finnas.
Allt detta skapar en risk för psykisk ohälsa och i samband med utebliven beröring ökar risken. Artikeln menar också att det finns en risk med utebliven beröring att faktiskt dö i förtid och jämförelser görs med rökning och övervikt.

Detta väcker massor av tankar hos mig om hur viktig beröring är, men vad kan vi då göra allihop med enkla medel?

Jo, öka beröringen till varandra och det behövs inte så mycket, bara några sekunder kan göra underverk.
Men beröringen behöver göras med eftertänksamhet så den inte misstolkas och skapar motsats.
En lätt hand på axeln i någon sekund när någon frågar dig eller du själv frågar någon annan. Men låt handen vara stilla, rörelse kan uppfattas fel. Att krama någon måste ske när personen vill släppa in i comfortzonen och det gör vi mest med dom vi känner oss trygga med. Låt då kramen ge lite extra.
Ja comfortzonen är inte som i Sverige här i Spanien, här är det en lätt omfamning och puss på båda kinderna. Ja det är kanske inte så fel, du känner dig verkligen välkommen.

Så låt oss bli medvetna och givmilda för att skänka några sekunders beröring på ett respektfullt och omsorgsfullt sätt. Vem vet vilka effekter vi skapar för den enskilda medmänniskan vi möter.
Och där beröring är lättåtkomlig, i parrelation, mellan nära och kära, mellan förälder och barn, låt beröringen få flöda fritt!

Så låt dagen beröra! <3