Bohemia Rapsody.....

Har ni inte sett bion så rekommenderar jag det starkt! En film jag aldrig kommer att glömma!
En film som väckte min ungdom tillbaka, mina känslor och min nyfikenheten för personifiering, livshistoria. 
Skådespelarna är utvalda med omsorg och gör sina roller med perfektion, det är som om alla på riktigt är där live. 

Handlingen ger en bild av en spännande man, Farrokh Bulsara, senare Freddie Mercury. En man med en stor talang, charm, upptåg och mod som hamnade i rampljuset, i det dolda ljuset, i ensamhetens ljus och tillbaka i rampljuset. En gripande livshistoria, allt insvept i den härliga musiken och mina tårar gick inte att hålla tillbaka och innehöll både glädje, skratt och sorg. Vissa delar kommer sitta fastnaglat i minnet, Gallileo som fick mig att skratta, slängpussen på slutet att fälla tårar. Freddie, en man som jag gärna hade haft kvar i livet, på scen, en man som försvann allt för tidigt. 

Jag flög tillbaka till min ungdom, minnen kom tillbaka, alla nattvak framför MTV videos, låtar som finns för evigt, Another one bites the dust, Radio Ga Ga, Don´t stop me now, We will rock you mfl mfl mfl....

Jag satt blickstilla i biosalongen på Filmstaden som dessutom är helt ny, precis invigd och helt magisk. Fåtöljer, inredning, bemötande, service, ljud, bild, känsla, atmosfär. Jag har inte ett samck att klaga på, verkligen ett lyft!
Jag gick med mina barn och min mamma och vi satte oss 17.20 och gick ut strax innan 20,00, tiden stod stilla, vi var helt uppslukade av det som spelades upp på bioduken. Vi, tre generationer, fick ett par timmar där åldern inte hade någon betydelse, en upplevelse som flätade oss samman till ett. Där mina tidiga minnen blev till nya för mina barn, jag lovar att Queen kommer finnas med dem på olika sätt, via Spotify, Youtube. Och Live Aid kommer leva igen, det finns många klipp och dokumentärer som vi kommer ta del av. Minnet från tiden när den sändes väcktes också till liv, hur stort det var, välgörenheten via Bob Geldof, alla artister, all pubilk, ofantligt stort! 

Vi var många som satt kvar medan eftertexten och musiken rullade och samtidigt visades foto och klipp från verkligheten. Personalen fick vänta med att röja i salongen för vi gick inte ut förrän det verkligen var helt slut. Alla var lika upprymda och det blev lite utbyte av ord och känslor mellan oss som var kvar, magiskt. 

Så här sitter jag nu, helt betagen, fylld av känslor och massor av glädje och spritt i kroppen. En självklarhet att dela detta med er för längtan är stor att få sprida min upplevelse så att fler får möjligheten att uppleva en ren vitamininjektion! Ska även göra ett test och se om jag kan få in ett youtube klipp och en spotifylänk, håller tummarna att det fungerar. 

Så nu förmedlar jag denna glädje till er och hoppas ni nappar på det - Gå och se filmen! 

Ja Queen, sant, ni rockade visst oss och på riktigt - The show must go on! 

 

Så går denna helg till sitt slut, en helg i eftertankens tid. En helg där jag har stannat upp, skänkt en tanke till många som på olika sätt har haft betydelse i mitt liv.
Även gett mitt eget liv eftertanke, det som är här och nu, det som kanske kommer, det jag önskar.

Våra nära på andra sidan ger oss en möjlighet att minnas, minnas tillbaka, på stunder av olika betydelse för oss. När vi minns dessa stunder blandas de samman med tankar runt oss själva och nära som finns kvar. Tankar för stunder som finns idag eller stunder att komma, stunder att hoppas på.

Lite historiska tankar hur denna Allhegonnatid och Hallowen uppstod.
Allhelgonadagen som fram till 1953 hette Alla helgons dag. Från 1772 firades den på söndagen i anslutning till månadsskiftet oktober-november. 1952 fattades beslut i riksdagen om att flytta den till lördagen som infaller mellan 31 oktober och 6 november. Visst har riksdagen lite märkliga beslut att lägga tid på?! Nu i vår tid är det t.ex tillsatt en utredning om sommartidens vara eller icke vara.

Halloween däremot tros ha uppstått när kelternas fick kontakt med vikingarna. När vikingarna kom till Storbritannien och Irland hade de med sig sina traditioner och seder som t.ex höstblot. Höstblot som är förknippat med höstdagjämning. Vikingarna hade hög klass och därför troligen påverkat kelterna att anamma delar av den. Den keltiska högtiden Samhain har stora likheter med vikingarnas höstblot.

Under 1800-talet var det stor hungersnöd på Irland och många kelter utvandrade till USA. De tog med sig sina traditioner och bl.a har det varit en bidragande orsak till att Hallowen uppstod i USA.

Visst är det spännande med historia, hur det ena blir till det andra, lika men ändå på olika sätt.

Jag har i allafall avslutat denna söndag med ljuständning i kyrkan. Vackert med alla fladdrande lågor omgivet av vacker körsång likt en änglakör. Skönt och nöjd kan jag nu avsluta Allhelgonnahelgen och vila efter en härlig och varm helg. Imorgon lägger jag nya krafter till en ny dag, en ny vecka, en ny möjlighet, en ny stund att minnas.

Godnatt!

En dag hos mor Cilla!

Mor Cilla som hette Cecilia Andersson
Öppnade 1856 ett värdshus i sitt hem i fiskebyn Arild. Många besökare anlände till mor Cilla, allt från konstnärer till fiskare.
På hotellet bjöds det inte bara på en skön säng och god mat, där fanns också en stor social samvaro. 1913 går Mor Cilla bort, 87 år gammal, och hotellet drivs vidare av släktingar fram till 1963 då kyrkan köper fastigheten. Nu är det en fantastisk församlingsgård för bl.a konfirmander och körsångare.

I denna ljuvliga miljön har jag spenderat min lördag i sällskap med kören jag sjunger i. Vi har övat, övat och övat i Gospelns klingande toner, Allt i en blandning av varma skratt och gemenskap. Husmor har passat upp oss med allt som kan önskas.

Det är fullt fokus på julen. det får fort, snart snart snart är vi där.....

Nu säger jag godnatt för att sova en skön sömn så jag blir redo för ännu en övningsdag hos Mor Cilla.

Godnatt!

Idag är det åter en dag på temat sorg, sorg och minne ska fylla dagen för vår vän som det idag är begravning för.

När jag googlade hittade jag texten;
Sorg är en naturlig del av livet och alla människor sörjer någon eller några gånger. Att sörja hjälper dig att bearbeta och acceptera det som har hänt. Det gör du genom att låta känslor och tankar komma. Det kan vara smärtsamt men är inte farligt.

Ja visst är det naturligt att dö men så smärtsamt när en människa dör för tidigt, en människa som betytt så mycket för så många, som hade mycket mer att ge och uppleva.
Det blir en känslomässig dag och en ledsam stund i kyrkan. Men jag vet att alla som är där kommer sprida värme och kärlek som kommer väva trådar av trygghet och gemenskap, som kommer binda samman alla med goda minnen och hopp för att gå vidare. Sorgen, tankar och känslor i gemenskap kommer hjälpa att bearbeta men inte glömma. Och även om det inte är farligt kommer det göra ont men smärtan kommer ge sig och dämpas men ärret/minnet består.

Ted Gärdestad har skrivit I den stora sorgens famn. Texten berättar om trådarna som tvinnas till en tross så vi når varandra. Och just dom trådarna är så tydliga och synliga mellan alla, vilket är ofantligt många och i alla åldrar, som stod vännen nära på olika sätt. Dom trådarna är som guld, skimrande vackra och så oerhört värdefulla och kommer hjälpa att gå vidare, hjälpa att nå varandra och fortfarande minnas och låta vännen vara med i stora och små stunder.

I dagens stora famn av sorg ska jag lyssna efter små ögonblick av skratt, känna kärleken och titta på stjärnorna i evighetens natt......

I den stora sorgens famn
Finns små ögonblick av skratt
Så som stjärnor tittar fram
Ut ur evighetens natt
Och I solens första strålar
Flyger svalorna mot skyn
För att binda sköra trådar
Tvinna trådar
Till en tross
Mellan oss
Så vi når varandra

I den hårda tidens brus
Finns de skrik som ingen hör
Allt försvinner I ett sus
Som när vinden sakta dör
Alla tårarna har torkat
Till kristaller på min kind
Jag har ropat allt jag orkat
Allt jag orkat efter dig
Hör du mig
Kan vi nå varandra

I den långa vinterns spår
Trampas frusna blommor ner
Och där ensamheten går
Biter kylan alltid mer
Ändå har jag aldrig tvekat
Mellan mörker eller ljus
För när månens skära bleknat
Har allt pekat åt ditt håll
Och från mitt håll
Kan vi nå varandra

I den stora sorgens famn

Rår du om, dig själv, nära och kära?

Det gör jag ofta, det är en viktig del av min livskvalitet. Jag har alltid färska blommor i vasen och tänder gärna upp alla 40 ljus i vardagsrummet. Nä, jag skojar inte, det finns värmeljus, långa ljus, tjocka ljus i massor.
Kan säga att jag är stamkund i en butik där ljus alltid slinker ner i kassen, tror du anar vilken butik det är :-)

Jag lever själv sedan många år, har det någon betydelse kanske du tänker? Jo faktiskt, precis vid skilsmässan var fokus att rå om mig själv inte så högt prioriterad. Men allt eftersom åren gick så fick det fokuset allt mer plats i mitt liv. Varför ska inte jag ha livskvalitet, i det lilla, god mat och dryck bara för att jag lever själv? Att leva själv kan vara självvalt men det är det inte för mig. Jag har helt enkelt inte hittat Mr Right, ännu vill jag säga! Har så klart inte gett upp hoppet men det ska va rätt annars kan det vara. Många vet inte nog inte om dom vill ha förhållanden, har stort fokus på sig själv och sin egen tid eller andra saker som pockar på i livets ryggsäck. Och datingsidor är säkert bra men inte för mig, det blir för mycket val, val att välja bort, finns nog någon bättre osv. Jag vill inte granska utan känna känslan, nyfikenheten, vibbarna som uppstår i ett möte. Underbar känsla!

Ja det är inte så lätt att hitta rätt med andra ord men är det rätt så tror jag också att det går lätt. I vilket fall så har jag sedan många år bestämt mig för att leva mitt liv på mitt sätt med den livskvalitet jag vill ha. Som Gabriella sjunger i filmen Så som i himlen, Jag vill känna att jag levt mitt liv. Mitt motto för mitt liv. Brukar skoja att det är som att ha ett förhållande med sig själv. Men om det plötsligt skulle ske att Mr Right står där framför mig så kommer jag inte tveka en sekund att göra slut med mig själv för nya livsäventyr.

Jag är bra på att rå om andra också, kanske för bra på det egentligen. Har oftast satt familj och vänner framför mig själv men nu övar jag att ha ego-boost och försöker sätta mig själv först så gott jag kan. Att fixa och dona med en bjudning för gäster är verkligen något jag gillar. Festerna har dock minskat under åren för att orken kan tryta men när det sen väl händer då går jag all in! Frossar i förberedelser, matlagning, dukning och servering. Allt för gästen, underbart!

Min far och min faster har nyligen lämnat jordelivet. Dom rår jag om genom att de har sina platser i hyllan med egna ljus. Känns gott att ta en stund, kolla hur dom har det och tänka en tanke i ljusets låga. Vi är inne i Allhelgonahelgen där minnena ska råda för våra kära vi mist. En tid för varm eftertanke!

Ja det är viktigt att just rå om i stort och i smått, för sig själv och andra.
Så rå om dig själv, dina nära och kära och skapa livskvalitet! <3

Är du som jag, har du lite bråttom när saker hänger i luften, när frågor är ovissa, när en lösning, ett svar är efterlängtat?

Mina tankar vill gärna hitta lösningar, få frågetecknet att rätas ut och saken löst. Ni kanske känner igen den nervöst irriterande krypande känslan i kroppen att vilja hitta rätt, NU. Men det är inte alltid så enkelt och det blir kanske inte rätt lösning om jag har för bråttom. Alla frågor tenderar inte att vara av sorten Quick fix. Kanske är det just det som är meningen att vi ska stanna upp, vänta in lösningen, svaret, det som komma skall.

Visst tror jag att tidens kraft behövs för att saker och ting ska falla/läggas på plats. Rätt tillfälle ska infinna sig för att det ska bli rätt, till det bästa. Dit lägger jag mitt hopp i mina frågetecken.

Jag övar mig också på attraktionslagen.
Attraktionslagen där jag önskar min lösning på frågan, önskar och ser framför mig hur jag vill att det ska bli. Försöker känna in och visualisera för att sen släppa. Inte enkelt men det är värt försöken, inget att förlora och är helt gratis. Det går bra att skriva ner sin önskan, lösning också. Men jag tror att det viktigaste är just att släppa taget, tanken, viljan efter önskan för att sedan ge utrymme till det ovissa. Låta det ovissa få planera, processa, lägga till rätta, i lugn och ro och att jag istället gör mig redo och är uppmärksam när lösningen väl står framför mig.

Jag är mitt i ett ovisst frågetecken sedan en tid och som behöver sitt utrymme. Det går som en slingrig väg med små backar jag åker upp och ner i. Ibland blir jag ivrig och vill snabba på för att sen backar tillbaka och lugna mig igen. Mina tankar resonerar och dividerar fram och tillbaka. Jag har som tur är några viktiga och betydelsefulla vänner omkring mig som jag kan be om hjälp, stöd och råd när mitt resonerande vill ha sällskap. Det är guld värt med vänner som förstår, ger råd när det behövs och känner av när det inte är läge, backar och låter mig vara i mitt behov av integritet.

Även här ger Dag Hammarskjöld mig stor hjälp genom sina ord. Och i mitt lugnande andetag, tillit och med leendet på insidan blir hans ord mitt mantra!

Förstå - genom stillhet
Handla - ur stillhet
Vinna - i stillhet

Nu ska jag berätta om mina ballonger, ett verktyg jag har fått lära mig på en kurs jag går via vårdcentralen, Compassion. Det är en kurs för att lära sig självmedkänsla. 

Den blå ballongen innehåller aktiviteter.
Det kan vara jobb, fritidsaktiviteter, andra göromål. Aktiviteter som påverkar vårt prestationssystem och som stimulerar signalsubstansen dopamin. Aktiviteter som ger nyfikenhet, driv, som sätter mål att uppnå. Vi lever i ett överflöd med mat, internet, godis, shopping som ger oss dopaminkickar och kan skapa beroende. 
Den blå ballongen innehåller ett utforskarsystem vilket påverkar oss att vilja nå målet vi har framför oss som kan vara en uppgift, ett arbete eller andra saker i ens liv. Blir det för mycket kan vi få energikickar som kan påverka vår sömn, vi kan få svårt att ta det lugnt och vi kan få en rastlöshetskänsla. Jag känner även att krav från samhälle, omgivningen och från oss själva tillhör den blå ballongen. 

Den gröna ballongen innehåller avkoppling, njutning. Det påverkar vårt trygghetssystem och stimulerar hormonet oxytocin. Här bara är vi, återhämtningsfokus, ger känslan av vila, lugn, välbehag, värme. Det går att aktivera trygghetssystemet själv genom att ge oss själv medkänsla, vara snäll mot sig själv, se på oss själva med värme och vänlighet. Vi kan ha erfarenhet av trygghetssystemet och känna att det är behagligt att det vill oss väl. Om vi inte har det och inte känner detta kan det skapa en oro när vi inte presterar. 

Den röda ballongen är vårt hotsystem vilket är ett naturligt varningssystem för att vi ska överleva vid eventuell fara. När hotsystemet aktiveras stimuleras adrenalin och kortisol som är stresshormon. Hotsystemet kan vi aktivera med våra egna tankar, vårt ältande som i sin tur ger oro och negativa tankar. Det blir helt enkelt en negativ spiral och hotsystemet aktiveras i en negativ riktning. Stresshormonen kan påverka oss fysiskt med hjärtklappning, muskelspänning, ytlig andning, yrsel, magont mm. Känslor som ilska, rädsla, ångest och skam kan också uppstå. Kroppen gör sig redo att gå i försvar för ett eventuellt hot. 

Vi har alla dessa tre ballonger men det är viktigt att det är balans mellan dem. Ingen får vara sprängfylld och ingen lufttom. Blir det obalans så tar de negativa delarna över och kropp och själ får symtom på stress. Yrseln kommer, hjärtklappning, oro, sömnlöshet. Vi vaggas in i det, låter ballonger svälla upp, hjulen snurrar fortare och fortare och en nedåtgående spiral uppstår. Men det som är fantastisk är att om man är uppmärksam på kroppens signaler och drar i nödbromsen, stannar upp så kan det åter bli balans i ballongerna igen. Symtomen backar och kropp och själ börjar må väl igen, komma i balans. Så har det varit för mig men det gäller att fortsätta ha uppmärksamhet och vara medveten på ballongerna så ingen blir för fylld och ingen blir tom på luft. 

För mig känns ballongerna som ett användningsbart verktyg, jag reflekterar när dagen är slut, hur ser balansen ut i ballongerna nu, behöver jag fylla på någon eller tömma ut? När jag bokar in i jobb- och fritidskalender så tänker jag på att den gröna ballongen måste få utrymme  så inte kalendern blir helt fylld och därmed en för full blå ballong, för många aktiviteter. D

Det var så det har varit för mig under många år fram till idag, jag fyllde på den blå ballongen allt mer med både jobb, många roliga saker och upplevelser under fritiden och kraven på mig själv ökade, att hinna med, att prestera. Den gröna fick allt mindre utrymme, jag valde bort vila för att hinna med de blåa aktiviteterna. Ju längre tid, ju fler år det gick så började den röda ballongen växa, växa sig större, stresspåslaget smögs på och de fysiska symtomen kom smygande. Symtomen som jag till en början negligerade men för att jag skulle lyssna och därmed försvara mig för en hotande fara så var kroppen tvungen att visa på än fler symtom, slå på alla varningssignaler för att jag skulle bli medveten om faran som hotade, stressen. Jag hade tur som fick möjlighet att dra i nödbromsen i tid, att jag kunde slå av på takten, att få lära mig ny kunskap, att få möjlighet att reflektera över hur balansen ska vara i mitt liv både vad gäller arbete, fritid samt kraven från omgivning och från mig själv. 

Vill du läsa mer om denna metoden med ballongerna så kan du bl.a göra det här http://levolar.se/onewebmedia/Information%20om%20CFT.pdf (Källa Sofia Viotti 2015)

Nu gäller det att jag håller detta och att jag förblir medveten om ballongerna, om självmedkänsla, för annars finns risken att allt kommer tillbaka och då kanske symtomen blir allvarligare med större konsekvenser för min kropp och själ. Jag tror att kroppen och själen är känsligare efter att ha hamnat i en sådan här situation, toleransen för stresspåverkan blir lägre och symtomen kommer därför fortare tillbaka och kan kännas mer påtagliga. 

Så ett tips från mig till dig - Tänk på dina ballonger!
Ha koll på balansen mellan dem, fyll på och/eller minska ner om du behöver. 

Mörker mörker, är inte min vän....
Solen, min bäste vän, måste därför finnas inom mig. Mmm jag blundar, ser den bakom mina ögonlock, känner de varma strålarna mot mitt ansiktet, känner doften, hör ljuden!
Det ska jag ha med när jag nu om några minuter går mot buss och tåg för resa mot arbete.

På tåget har det blivit mycket övande på tålamod sista tiden, övning är bra om man kan se det från olika håll. Jag ska försöka se det som att Öresundstågen vill att vi ska umgås mer, vara nära. Det tror jag är meningen när det i värsta morgonrusningen är ett kort tågsätt.

Så när jag står där idag ska jag se om ett leende här och ett leende där kan hjälpa några resenärer att se vad meningen med korta tågsätt är.

Njut av första dagen på en ny spännande vecka så läses vi snart igen! <3