Låt livet komma nära
Se mig för här är jag
Min enda längtan nu och här
älska mig för den jag är

Älska mig för den jag är, en naturlig mänsklig rättighet, som kan vara så svår att uppnå..... Att älskas, är det något som måste förtjänas eller är inte kärleken ren i sitt ursprung, villkorslös och naturlig ända till hatets djävul sätter klorna i den?

När det som ska kallas kärlek är/blir omsvept av ett gift, ett svart gift som besmittar, som tar bit för bit av egot, äter upp det mänskliga värdet. Så fint och försiktigt att det inte märks eller iakttas förrän det är för sent, när det är helt besmittat och bojorna ligger tungt om den mänskliga varelse.

Vem är det som drabbas? Det är dom starkaste, dom levnadsglada, dom som är fulla av glädje, värme och kärlek, fulla av empati. Fina egenskaper men när empati utnyttjas blir det till ett tungt ok. Det förfärliga viruset angriper empatin, varje livscell och bryter ner bit för bit tills det inte finns något kvar mer än en tunn mager människa utan glädje, liv, hopp, tro på sig själv utan som istället är fylls av skam, av virusets skam. Styrka omvandlas till svaghet, det synliga förblir osynligt, isolering, ensamhet, livets vackra strålkastare blir till skammens glödlampa.

Det gör ont i varenda cell i min kropp när jag hör Josefins historia genom sin syster. Ett program som fylls av tårar, meningsfulla i nuet, så onödiga, tårar som aldrig skulle behöva fällas.
Alla som vet, vet och förstår. Må detta förfärliga virus förgöras, förminskas, utplånas och låt livsglädjen, styrkan, den goda empatin och den sanna kärleken få frodas och besegra den osanna förfärliga förtäckta svarta geggan som några kallar kärlek.......

Josefin,
Du är älskad för den Du är,
Vi är älskade för dom Vi är,
MeToo <3