Söndag och en stund av reflektion....
Ja, min livscentrifug fortsätter att snurra och jag kämpar för att min far som är på sjukhus inte ska bli sjukare och skadas av vården. Är sjuksköterska själv och jobbar framförallt för att Skånes äldre medborgare ska få en bra och värdig vård efter individuella behov. Mission impossible, mmm tål att tänkas på! Idag skäms jag för min yrkeskår, resursbrist, attityder dominerar tyvärr där vi är just nu. Det finns mycket bra vård också och jag vet att de flesta gör allt de kan i den arbetssituation de befinner sig i.
Jag lider med vissa av personalen på denna avdelningen men jag ratar de som är på fel arbetsplats. Att jobba med vård är ett avancerat och viktigt hantverk.
Jag lär säkert återkomma till detta vid senare tillfälle men just nu är det sorgligt och jag kommer göra allt för att far ska få komma hem så fort det går så vi får kontroll på situationen tillsammans med den kommunala vården. Han håller på att tappa den lilla gnista han har kvar och jag vill göra den sista tiden värdefull för oss alla runt omkring.
På sjukhuset vore det bäst om dom slapp patienter och närstående, tragiskt. Och frasen "du måste vara frisk för att vara sjuk" stämmer så väl!

Men när livet är är tufft är det viktigt med balans, att se världen och livet som ändå finns där, solen som skiner, fåglar som kvittrar, vinden som leker i löven.
Jag är så tacksam över dessa stunder som ger så mycket energi tillbaka!
Igår morse hade jag en spontanträff med en mycket kär vän som har en speciell plats i mitt hjärta! <3 Det är ett fåtal som får en plats i mitt hjärtas alla rum, det ska förtjänas och när det gör det finns platsen där för evigt och så är denna vänskap!
Vi fick en skön promenad i morgonluften med vännens underbara vovve.
En kopp kaffe och knäcke med marmelad var vad mitt povra kök kunde bjuda på :-)
Samtalet vi hade i uterummet flätades till en underbar välbehövlig stund för oss båda. Alla stationer vi stannade vid i samtalet var så viktiga och givande, livet, oron, kärleken, meningen, valen, bekymren, skratten och tokigheterna. Listan blir lång!
Så tacksam - Namaste!

Dagen idag ska börja med ett underbart återseende! Det blir möte med en underbar ungdomsvän som jag inte träffat på 35 år.
Tänk, jag är säker på att vi blir 17 år igen när vi ses, som om det vore igår!
Härligt att få berätta och lyssna till hur våra liv har varit och ser ut idag.
Vi ska ses vid ett café i en härlig skog så jag tar tillfället i akt och kramar några träd och hämtar lite extra kraft för denna dag! <3

Njut av er dag och ha en av bästa dagar för livet här och nu! Lyssna lite extra bakom bruset för där finns all den goa härligheten!

Värme och kärlek till er alla! <3

Ännu en helt ljuvligt ljummen sommarkväll!
Det känns sorgligt att det går mot höst även om den också kan vara fin. Men jag älskar sol och värme, kan aldrig bli för varmt för mig! Hela jag frodas och fylls av en härlig energi och livet blir så enkelt att leva.
Det bästa jag vet är att vara nära havet med min solsäng och massor av härliga feelgood romaner jag kan drömma mig bort i.
Lite kaffe och goa tilltugg, det är allt som behövs för att göra mig nöjd i flera timmar.
Men jag brukar sätta min blick framåt och speja in årsskiftet för därefter börjar allt vakna upp till nytt igen, nya blad ligger framför oss och livet känns för mig så hoppfullt, friskt och nyfiket då, vad väntar runt hörnet? :-)
Men hösten och det växande mörkret har jag svårare för, när allt går i dvala och ger lägre energi. Många trivs bättre i den årstiden och kan ha svårt med den ljusnande tiden. Och det är väl bra att det finns något för alla! <3

Imorgon är jag ledig, min sista semesterdag denna gången. Jag har tagit ledigt varje fredag hela sommaren och det ska jag säga är ett vinnande koncept. Dessa fredagar har jag begett mig ut på äventyr och så blir det även imorgon.
Först en sorglig sådan då det är begravning för en släkting. Livet innefattar även sorg men då kommer också trösten och kärleken till hjälp. Efteråt vid minnesstunden möts vi, släkt och vänner som inte mötts på länge, som ses på nytt och kan dela många fina minnen. Då känns trösten och kärleken i hjärtat!

På kvällen stannar jag kvar på orten för Palmfestival och jag hoppas träffa någon gammal bekant men även nya i vimlet.
Jag älskar ju att dansa och gärna bugga som ni vet och det hoppas jag lite på imorgon. Det blir banden Likes och Perikles som jag tänker gå loss på :-) Och jag får inte roligare än jag gör mig så ett öppet sinne och leende på läpparna gäller!

Nu ska jag njuta av lugnet, mitt te och bara vara här i uterummet innan John Blund bjuder in i natten!

Värme och lycka till er alla! <3

Att tro eller inte tro det är frågan......
Många tror inte och några tror med tvivlar men för mig är det solklart, jag tror på en högre makt, ett universum som leder oss och ger råd. OM vi bara vill lyssna så att säga! <3 
Jag har idag träffat en person som gett mig vägledning och hjälpt mig rensa bland mina energier för att skapa ett friare flöde. Att jag sökt detta är pga av min stress och att jag vill bli av med all påverkan från livets yttre brus. Som personen vägledde mig; jag måste få mer hjärt än hjärna i mitt liv, inte ta på mig andras känslor eller bördor. 
Är det inte så att vi är intuitiva och känsliga för andras energier? Men vi är inte alltid rustade för att sätta oss själva först, att skydda oss mot energitapp pga av andra? 
Visst är jag en tänkande person, analyserar, funderar, är det rätt, är det fel, kan jag ha tillit till denna personen eller inte? Om jag istället för att låta detta ta upp min hjärnas engagemang och låter hjärtat vara med för att mer känna om det är rätt eller fel. Lätt sagt men år av vana och görande gör att detta måste tränas. Och personen jag har bett om hjälp har gett mig övningar och har också sagt att om jag vill så kommer hjälp finnas på vägen. 
Och det vill jag verkligen, jag vill på samma sätt som jag gjorde idag efter vårt möte låta min själ få stråla i den glans som den är skapad, jag vill lysa och förmedla kärlek både till mig själv och andra. Jag vill älska och älskas! Jag vill på lätta fötter gå genom livet utan andras bördor och bekymmer. 

Ser med glädje fram emot denna resan som nu ska släppa blockeringar som funnits med mig sedan lång tid tillbaka. Precis som trädet har sina årsringar så har vi våra livsringar och nu är det en känsla av pånyttfödelse av min existens! :-) Det andliga kommer mer och mer i vårt samhälle och på vår planet jorden och det är helt nödvändigt att kärleken ska ta över all ondska som finns. Vi behöver få balans i allt!

Så mitt motto är; Go with the flow och se kärleken och skönheten i allt! 

Att se kärleken och skönheten i allt kommer från filmen Collateral Beauty och har ni inte sett den rekommenderar jag den, se gärna trailern: https://www.youtube.com/watch?v=w1tfLWxcEzw&feature=youtu.be 

Se den! <3 

Ikväll, i det fina vädret och precis lagom skön temperatur gick jag ut på min kosserunda, en runda som tar mig ut på grusvägen bort från radhusidyllen till gården med kor, hästar och fält. Tittar jag till höger så kan jag se Öresund glittra vackert bortom industrierna. Vidare går vägen in i skogen genom kolonistugorna där lotterna nu ger av sin fina höstskörd.
Denna rundan är inte lång men andas frihet och energi. Just ikväll gav den mig en enorm längtan till livet, det fria livet, mitt epicentrum.

Igår blev en omtumlande dag, inte nog med att far fortfarande är på sjukhus så ska min kropp också säga ifrån :-( Vid besöket på avdelningen så går mina ögon bananas och vill inte längre samarbeta utan omgivningen blir dubbel och fördröjd. Otroligt obehagligt! Tvungen berättar jag läget för sköterskan, mor sidan om blir så klart orolig och vips sitter jag i en rullstol på väg till akuten. Summa sumarium så avskrivs allt farligt, allt är stressutlöst, inte mindre obehagligt men lugnande. Hm, visst vet jag och visst har jag känt meeeeen inte nu! Tänk att vi alltid vill flytta detta "nu" till senare? För att lugna er mår jag lite bättre och ögonen samarbetar igen men vissa stressymtom finns kvar och jag blir noga kontrollerad av min läkare någon vecka framöver, känns tryggt!

Men, hur gör jag då med det som utlöser detta? Det är en inre stress som kommer av livets brus, omgivningens krav eller om jag ska vara ärlig även mina egna höga förväntningar på mig själv att räcka till för allt och alla? Livet, mitt liv, som jag hade fått nos på i sommar vek av till en paus för att jag åter igen räcka till för andra före mig själv.
Jag som storasyster tar ett stort, ja självvalt, ansvar för familjen i den situation vi är i med far på sjukhus. Hur släpper jag det ansvaret? Alla, familj och vänner, som nu hör av sig så omsorgsfullt för att höra hur det är med mig och med min far. Hur släpper jag det ansvaret att bemöta det?
Jobbet där jag kräver av mig själv att vara lojal och ambitiös. Hur släpper jag det ansvaret?
Och allt annat som finns runt om och i kalendern. Hur släpper jag det ansvaret?
Att ha denna inre stress och försöka att plocka bort ger nästan ytterligare stress, lite moment 22. Jag vet var mitt epicentrum finns för vila och det är dit jag får söka lugn. I min fåtölj i mitt nyrenoverade sovrum, på yogamattan på Yinyoga träning och i mitt paradis i Spanien. De två första tar jag fokus på och det sista får jag mentalt fantisera om tills det är dags för nästa resa till nyår.

Kroppen och själen pratar med oss och jag undrar varför det är så svårt att lyssna även om en är medveten som jag?
Inga svar kan jag ge er i dag, bara mina tankar och funderingar. Ni har kanske svar att dela med er av till mig? Känn er välkomna till det! <3

Lägger till ett foto jag tog i Backåkra i Dag Hammarskjölds sommarhus på Österlen. En klok man med många strängar på sin lyra som tyvärr fick lämna livet för tidigt.

"Pröva icke vart ditt steg för dig, endast den som ser långt hittar rätt"
Så nu vilar jag i livet och lägger tilliten i horisonten, mina svar om att hitta ett lugn, en balans, en kryare kropp och själ kommer.
Jag väntar in och längtar till livet!

Kram, på återhörande och må gott tills dess!

Lördag morgon, stillhet i uterummet, solen skiner och vinden dansar i min lilla flagga!
Detta lugn är välbehövligt just nu, att bara vara en stund tillsammans med kaffekoppen.
Låta tankar och funderingar leka med varandra.

Far är kvar på sjukhuset och har fått problem med sitt hjärta. Han är lite orolig och strävar för att komma tillbaka till sitt självständiga liv. Är det inte en mänsklig drift? Självständigheten, att inte vara beroende? Ganska naturligt och den finns även i mig själv som alltid haft svårt att ta emot hjälp, "inte ska väl jag" De senaste åren har jag gått in i egoboost-träning för att lära mig just detta, en träning som inte alltid är enkel men väldigt nyttig. Att vara ego utan att vara egoist och att fortsätta sprida kärlek i livet. Det är så min definition ser ut. Jag, världen och jorden behöver mycket mycket kärlek! <3

Mitt liv har under åren innehållit mycket av andras liv, tonårsbarnen liv, vänners trassligheter, hemmets behov, sjuka släktingar, krav, duktighet och jobb jobb jobb. Nu i vår har jag funderat och känt ett stort behov av att finna mitt lugn och min frihet i livet. Jag liknar det som livets centrifug och mitt letande efter mitt epicentrum. Där är det stilla, enkelt, varmt, tryggt, glädjefyllt, vänligt. I stunder och vid små tillfällen hittar jag dit men så swish så kommer livets centrifug igen. Jag kan ju så klart undra varför och om balansen mellan centrifugen och epicentrum kommer komma? Dit letar jag iaf!
Centrifugen är en naturlig del av livet och jag tror att det är vårt förhållningssätt med tillit och acceptans som avgör vilken stressnivå centrifugen ska få ha. Och det kan gå lite upp och ner med hopp förtvivlan och uppgivenhet men så försöker jag att ta time out när den kommer och vila i den för att låta livet ta hand om centrifugen och låta den snurra klart.
Allt blir bra och precis som det ska! Den tilliten är viktig för mig och säkert för många!

Just nu har centrifugen kommit tillbaka men jag har från mitten av juni och fram till nu njutit i ett underbart och välbehövligt epicentrum. Jag har fyllt mig med vila kärlek lust för mig själv och för det liv jag önskar leva. Det är dit jag är på väg och som singel i många år har jag nu beslutsamt satt in mitt "sökverktyg" på det jag saknar mest, att attrahera mitt livskärlek och bäste vän till mig! Du är där ute, jag känner dig och vi har börjat vår resa till varandra. Vem du är och var du är är ännu i ett dunkelt hölje som jag snart hoppas klarna så jag får se vilken vacker själ du är! <3

En borde inte sova när natten faller på
En borde se på stjärnorna
En borde vara två

Ni som är två, njut av er kärlek, av varandra, av dagen idag och titta tillsammans på stjärnorna inatt! <3 <3

Ta vara på livet - Lev varje dag - Skapa minnen! 
Det stämmer verkligen och händelser sker som väcker dessa fraser till livs för oss. 

I tisdags åkte jag på ännu ett äventyr, dags för dans på Västerhagen i Haverdal som ligger utanför Halmstad. En riktigt gammal dansbana som på sommaren har dans på tisdagar. Det som är bra här att publiken som kommer vill verkligen dansa, är i alla åldrar och stället har inget alkoholtillstånd så allat är nyktert och "jag dansar inte nykter" passar inte på detta stället :-) 

Kvällen börjar med en timmes träning för alla, först en timmes buggträning och sedan en timmes gammeldansträning. Jägadansen emellan som göra att du får dansa/träna med många danspartners, kul! 
Gammeldans är inget jag fixar tyvärr pga allt snurrande och sjösjukan som då slår till på trägolvet. Men så imponernade då det är många turer och koordineringar som så många av dansarna kan och därför härligt även om jag stod sidan om och tittade på. 
Glädjen bland danspubliken är stor och leendet på läpparna lätta att finna. Jag träffar så många olika människor med olika personligheter och även om dansmötet är kort, oftast bara två danser, så får jag en bild och ett samtal av danspartnern. Det berikar min glädje :-) 

Men varför har jag då satt rubriken som jag gjort? Plötsligt kan livet ställas i annan dager? 

När jag kör hem från dansen så ringer min mor vid 00.30 Ja tänker jag att hon vill veta att jag är på väg tryggt hemåt eftersom det är en bit att köra. Men nix, det var inte det enda, far är på akuten, han har fått en stroke. Åååå nej, är min första tanke? Hem och hämta mor och sedan iväg till akuten där vi fick träffa far direkt och sjuksköterska och läkare som var helt fantastiska. Nu var det lugnt på akuten denna natt och det fanns gott om tid för personalen att ge till oss, så fint och skönt. Undersökningen visar att det är en liten blödning och inte en propp. Nu hör till saken att far har många sjukdomar sedan många år tillbaka men har ändå varit självständig med mors stöttning. Men nu kan det vara förändrat och han är för tillfället mycket mer hjälpberoende. Jag kan bara be att han får tillbaka det mesta av sina funktioner för att kunna klara sig hemma på ett hyggligt sätt även om saker och ting må ha förändrats. Ja, det blir en dag i taget och lite pausande för mitt eget liv och det faller ju sig helt naturligt förstås. 

Men så mycket som skrivs om sjukvården så har vi så här långt fått oehört bra bemötande, det enda jag har lite funderingar på ä'r information till oss som än så länge saknas och efterfrågan för att identifiera fars hela livssituation och sjukdomar. Men det kommer säkert, det har bara gått ett och ett halvt dygn.....
Jag arbetar själv med sjukvård men på en adminsitrativ nivå i syfte att framförallt utveckla äldrevården i den kommunala hälso- och sjukvården. Så nu får jag möjlighet att praktisera det som mina arbetsdagar innehåller. 

Så lev idag och njut av stunder, möten, händelser och lugn! Tänk inte på morgondagens eventuella "om", när "om" kommer så kommer den. Allt blir som det ska,allt har en mening, där lägger jag min tillit. 

Må gott och på återhörande! 

Ni som är singlar känner kanske igen er!
Jag är separerad sedan 15 år, längtar så klart efter mitt livskärlek och bäste vän och välkomnar honom till mitt liv. Men i väntan på det har jag alltid haft ett motto att känna att jag lever mitt liv, försöka leva mitt liv utan saknad och göra vad jag vill och känner för även om det inte finns en partner.
Jag brukar säga att jag har en relation med mig själv och när mitt livs kärlek och bäste vän kommer så har jag inga bekymmer med att göra slut med mig själv! :-)

Ja, det var så klart inte lätt i början och jag har övat många gånger. Jag har därför hittat en förkärlek till att åka ut på egna små äventyr och upptäckter. Det är inte det att jag ratar socialt sällskap, nix det är super trevligt det också. Men ibland är det skönt att uppleva helt kravlöst, att göra det som faller mig in, att plötsligt ändra planer för att vägen visar åt ett annat håll, att vara öppen för allt som finns runt omkring. På dessa äventyr är jag aldrig ensam, även om jag är ute på egen hand så känner jag mig som en i sällskap med alla runt omkring även om jag inte känner en enda. Ibland, ja ganska ofta om inte varje gång :-) så blir det också något kort samtal här och där.

Så ett sådant äventyr var det igår då jag begav mig till Helsingör och Kronborgs slott.
Självklart startade jag färden med öl, en lille en och två röda pölser, klockan var ju närmare 12!

På slottet var jag senast i fjärde klass och det är ju några år sen, ja en himla massa år sen.
Varje sommar är där ett teatersällskap som spelar upp Hamlet scener på olika ställen i slottet som du följer om du vill. Där finns både allvar och humor i kungariket och massor av historia. Slottet har många berättelser och jag kunde både höra och känna själarna och livet. Det blev också en vandring ner i Kassematterna, långt ner under jord och slott där hundratals soldater levde och vilade mellan anfallen men även straffades på ohyggliga sätt. Ja där var ingen varm och skön slottsmiljö.

När mina rundvandringar var till ända blev det sikte mot ett måste, ett smörrebröd och en öl på restaurang Hyacint vid torget. Smakar ljuvligt och det är ett härligt hygge med alla människor på torget.
Ett kort strosande på Ströget och varje gång slår tanken mig att varför åker jag inte hit lite oftare när jag har det så nära?
Som avslut och pricken över i:et så blev det glass med sylt och flöde i glassbutiken där vi handlat så länge jag kan minnas, det är colt när en butik får och kan finnas i enkelhet från årtionde till årtionde i denna vår så kommersiella värld!

Sen blev det en gungig färd hemåt på det blåsiga Öresund. Var lite i tidsnöd då det var planerat en kortkväll hos goda vänner.
Så kvällen avslutades med ett gott kräftkalas goa skratt och två spel Jin Rummy där en vinst gick till mig!

Vilken härlig dag och kväll!
På detta sättet känner jag mig inte ett dugg ensam utan fri och lycklig i väntan på mitt livs kärlek och bäste vän!

Njut av lördagen! <3

Lite smakprov på min underbara dag!

MIna försök till blogg är nu uppe i två inlägg och idag blir det mitt tredje. Frågan är om mitt filosoferande väcker intresse? Är jag på rätt bloggsida? Ja, jag funderar hit och dit.....
Gillar att skriva, gillar att förmedla. Vet att jag måste marknadsföra men det vill jag inte göra offentligt via mina vänner just nu, jag vill faktiskt först se vad ni tycker. Är det någon som läser? 

Så har ni lust att hjälpa mig så lägg en liten kommentar så jag vet. 

Oavsett så kommer jag imorgon fortsätta mina egna små äventyr. En semesterdag väntar och den tänker jag spendera på andra sidan sundet i vårt grannland Danmark om nu vädergudarna är på min sida efter denna underbara sommar. 
Kronbogsslott har jag inte varit på sedan jag gick i 4:e klass vilket är ack så länge sedan. Där finns det under hela sommaren en liveteater som spelar upp olika Shakespear scener i slottsmiljön. Jag bara älskar att bli ett med e historiska levande vingslagen. Så jag hoppas på en go hyggedag, i go miljö, med goa överraskande möten, go mat och dryck på goa ställen. Ja jag är helt öppen för en spontan dag i andan av Go with the flow! Den andan står högt på min favoritlista, det spontana, det glädjefyllda, ett leende här ett leende där, vad mer behövs liksom?! :-) 

Önskar er en härlig kväll och som sagt jag ser fram emot att få läsa någon kommentar så jag förstår att det finns någon som kanske finner något litet nöje i mina ord, funderingar och äventyr! 

Må väl! <3