Igår kväll hade jag mina två vuxna barn och mina gamla föräldrar på middag. Det brukar alltid vara trevligt men igår var det så där extra magiskt på något sätt och vi kände av det allihop. Energierna låg helt rätt, alla var harmoniska, glada och närvarande. Det är ju inte alltid så att unga vuxna är närvarande ibid familjesammankomster 

Maten blev gudomlig och efterrätten som syns på bilden är ett gott barndomsminne från ett besök i Båstad för en så där 40 år sedan när vi hamnade på en glassbar för första gången. Den glassupplevelsen gjorde vi hemma gånger flera därefter och igår väckte jag liv i det minnet igen 

Mina barn bor inte hos mig längre och jag uppskattar verkligen kvalitet före kvantitet. Många får det svårt när barnen flyttar vilket jag kan förstå men jag har levt med mina varannan vecka sedan 15 år tillbaka då jag skilde mig och har lärt mig mycket under dom åren. I början var det oerhört svårt att inte vara med dom på heltid men jag lärde mig att uppskatta min egen tid efter några år. Mitt liv skulle inte levas genom barnen utan genom mitt eget liv.

Vilka val finns i en sådan situation? Att bli bitter och sorgsen eller istället bli sorgsen till en början men kämpa bort bitterheten och sedan försöka se framåt och jag valde det sistnämnda. Nej det beslutet var inte helt lätt tro inte det och vägen har inte varit rak men med hopp, en positivitet och beslutsamhet vilket liv jag ville leva så har jag övat, deppat och övat igen och lärt mig på vägen. Så idag är jag nöjd och stolt för allt jag gett och ger mina barn och njuter av att det nu är min tur att få träda fram först i mitt liv! Kallar det för ego-boost-träning och den träningen behövs det kan mina vänner intyga ? Och nej, den vägen är heller inte alltid rak men med samma teknik så ser jag med nyfikenhet på mitt nya kapitel i livet. Det lär jag återkomma till om någon vill fortsätta lyssna till mina ord :-)

Kommentera gärna om ni har något ni vill dela med er! 

Njut av era magiska stunder! 

Plötsligt en dag så kom en tanke till mig, starta en blogg! Varför kan man undra? För det första kan jag fundera på varför tanken kom och vem den kom ifrån? Nu tror jag på att det finns något högre än mänskligenheten så det är den ena anledningen att någon "där uppe" vill att jag ska förmedla mina tankar och funderingar. 

För det är just det, jag har många tankar och funderingar och jag tycker om att dela med mig, att få ventilera ut och in och få in många olika synpunkter och synsätt. Men jag vill också förmedla glädje, kärlek, hopp, lust men även andra kanske inte lika "uppåt" funderingar. 

Facebook i all ära där jag använder den som en dagbok om mitt liv och mina äventyr. Men ibland blir det tjatigt och en känsla av att vara på snudden till för mycket. Ja, inte för att jag lägger ut mat och andra dagliga göromål utan att just min livsglädje ibland kan kännas som på gänsen till ett hinder för andra, kalla det jantelag kanske, tro inte att du är så himla lad som du verkar. Men det är jag faktiskt, för det mesta, visst har jag stunder där funderingarna är större än glädjen. Dom vill jag så klart också förmedla och gärna både glädjen och det mindre bra i dialog för att få in olika synvinklar och tankar för att växa och fundera lite mer. 

När man som jag är 54 år, har fått en farlig massa bra erfarenheter, skapat en go och trygg bottenplatta för mitt liv som tillåter mig att utforska och låta mig växa i livet, så är frågan; är det något som ska förmedlas och är det någon som vill lyssna och dryfta sina tankar med mig? 
Det återstår att se och det är just nu det börjar, let the show begin and let me hear what you think! :-)