Plötsligt en dag så kom en tanke till mig, starta en blogg! Varför kan man undra? För det första kan jag fundera på varför tanken kom och vem den kom ifrån? Nu tror jag på att det finns något högre än mänskligenheten så det är den ena anledningen att någon "där uppe" vill att jag ska förmedla mina tankar och funderingar. 

För det är just det, jag har många tankar och funderingar och jag tycker om att dela med mig, att få ventilera ut och in och få in många olika synpunkter och synsätt. Men jag vill också förmedla glädje, kärlek, hopp, lust men även andra kanske inte lika "uppåt" funderingar. 

Facebook i all ära där jag använder den som en dagbok om mitt liv och mina äventyr. Men ibland blir det tjatigt och en känsla av att vara på snudden till för mycket. Ja, inte för att jag lägger ut mat och andra dagliga göromål utan att just min livsglädje ibland kan kännas som på gänsen till ett hinder för andra, kalla det jantelag kanske, tro inte att du är så himla lad som du verkar. Men det är jag faktiskt, för det mesta, visst har jag stunder där funderingarna är större än glädjen. Dom vill jag så klart också förmedla och gärna både glädjen och det mindre bra i dialog för att få in olika synvinklar och tankar för att växa och fundera lite mer. 

När man som jag är 54 år, har fått en farlig massa bra erfarenheter, skapat en go och trygg bottenplatta för mitt liv som tillåter mig att utforska och låta mig växa i livet, så är frågan; är det något som ska förmedlas och är det någon som vill lyssna och dryfta sina tankar med mig? 
Det återstår att se och det är just nu det börjar, let the show begin and let me hear what you think! :-)