Sommarpratarna har alltid roat mig och så även i år. Ibland med intressant fokus, ibland lärande, roande eller häpnadsväckande eller som igår så fascinerat sorgesamt, ledsamt och otroligt vackert! Hela jag var berörd med en känsla som varar länge.

Stina som berättar om sitt korta möte via ord och känslor med lilla Maja. Maja som har en sjukdom hon liknar vid ett träd som hon vet att hon inte kommer överleva. Maja som jag tolkar berättelsen har en förankring med det som vi vet så lite om, den andra sidan. Dit tar hon sig en flygtur när hon går i dvala, där ser hon ljuset och där är hon inte rädd.

Och ordväxlingen mellan Stina och Maja som skedde utan möte. I dessa ordmöten försvann barn och vuxenperspektivet och dom blev två människor som utväxlade tankar, letade förberedelser och planerade kommande möten från andra sidan.
När dom tom gifte sig för att knyta sina band för evigt...

Ja, har du inte lyssnat så gör det men sätt dig där du har lugn och ro, där du kan låta dina känslor få komma för här går det inte att hålla igen. För dom kommer jag lovar så ha hushållsrullen i närheten!

Jag är ingen soldat,
Jag har inga vapen att ta till,
Inga korståg jag vill gå,
Ställ mig inte I ett led,
Du får mig aldrig att stå still,
Jag fungerar inte då,
Jag är ingen soldat,
Jag tänker inte så.