Ikväll ska ridån gå upp och strålkastarna tändas för att lysa upp scenen för Albin och hans cabaret ensemble. Albin en otroligt begåvad 24 åring med ett enormt driv och målfokus i sitt konstnärliga artisteri.

Min son har gått vuxit upp med Albin och därför har jag också fått äran att se hans första kreativa föreställning när dom gick i högstadiet. Aulan var omgjord till en cirkusmanege, det var biljett- och programförsäljning, poppandet av popcorn ljöd i entrén och de nypoppade dofterna spred sig härlig. Cirkusdirektören Albin stod stolt och visade oss in i manegen. Sonen höll sig backstage. Det var rent ljuvligt att få uppleva hela cirkusensemblen, musiker, backstage mfl. Allt var handgjort, kostymer, dekor, den röda sammetsridån - helt otroligt.

Vid en föreställning något år senare fick min son träda in som clownreserv. Som mamma tyckte jag så klart att det gick hur bra som helst men inget som lockade sonen utan han backade sakta tillbaka till sin plats backstage igen. Men jag blev road om än för en stund iaf :-)

Sen den tidiga starten har Albin gått från klarhet till klarhet med bl.a cirkus, clownen Cito med runt 700 barnkalas och över 3000 clownföreställningar, en roll i pjäsen om Nils Holgersson på stadsteatern, Regina Lunds underhållare i Stjärnorna på slottet till Burlesk Cabaret. Albin blev också 2018 års personlighet i vår fina stad Helsingborg.

Mer info hittar du här: http://www.candyclub.se och http://www.albinganovic.se

Jag har följt honom en del och det är inte utan att jag känner mig stolt och imponerad av denna man som alltid har ett leende på läpparna och alltid blir lika glad när vi möts. En riktig glädjespridare!
Har du möjlighet så ta chansen och upplev Albins underhållande begåvning!

Så......
Willkommen Bienvenue Welcome

Jag vet inte alltid  med en gång vilka ord som ska få skrivas och sprida mitt budskap här i min blogg. Men konstigt nog så kommer ämnet alltid till mig och sedan flyter bokstäver till ord, sammanhängande meningar och stycken. Vips har ett nytt blogginlägg skapats.

Idag kom ordet vägval till mig.
Jag står själv i ett vägval, kanske gör du också det och många med oss. Faktiskt står hela Sverige i ett politiskt vägval där jag precis tagit del av stadministeromröstningen som ju inte helt oväntat röstades ner. Så vägvalet om Sveriges framtid står kvar, ett vägval som för mig ter sig mer som en maktkamp än om politik för Sveriges bästa. Inte utan att jag får en kuslig känsla som sprider sig i mina ådror men mitt val blir till att ha tillit och tro att det kommer bli till det bästa för Sverige.

På Facebook kom ett inlägg om  tips för beslut i vägval och här har jag valt ut delar som gav mig  tankar och funderingar att grunna vidare på i mitt eget vägval.

Hjärnan fattar beslut utifrån de känslor som tankarna skapar. En fundering som jag gillar och som kommer att förstärka min förmåga att hitta logik till varför jag ska göra si eller så.  Om tanken och känslan skulle skrämma mig så kommer det kanske få mig att tveka att ta beslutet.  Hur ska jag höra mitt hjärta, min känsla, min tanke för vad som är mitt bästa för att sedan kunna göra val utifrån det bästa beslutet för mig? Att inte fatta beslut kan vara ett sätt att vila i ovissheten och vänta in svaret med tålamod. Tålamodet är förknippat med vilken attityd som kommer att finns under den tid själva väntan pågår. 

Att inte våga fatta beslut handlar om rädsla för att det ska bli fel. Istället för att se det som att ett beslut blir rätt eller fel kan det ses som att beslutet kan ge ett önskat eller ett oönskat resultat. Om då resultatet blir oönskat kan blicken riktas på vad jag gjorde för att det blev som det blev och på vad som hände som inte kunde påverkas.

Inlägget ger ett gott tips på vad man kan grunda sina beslut och val på. Medvetenhet om vart man är på väg, klarsynthet i vad man vill och en attityd till att beslut ska skapa harmoni. 

Ofta känner jag ett behov av råd och information, hur ska jag göra, vad är bäst osv. Ibland hjälper det ibland kan det göra valet än svårare. Här tror jag det är viktigt att om jag ber om råd så ska jag beakta det, se vad som passar i min känsla och vad som inte passar. Alla råd är kanske inte det bästa för hur vi själva känner och vill ha det så det gäller att be om råd när jag verkligen vill ha rådet och sedan se om rådet kan hjälpa eller inte.

Sedan beskriver inlägget en viktig del till – mod. Att titta bortanför sin egen komfortzon, våga prova, våga få ett oönskat resultat och våga reflektera. Det är först då som egen medvetenhet utvecklas. Modet kan te sig på olika sätt beroende på vilka val som ska tas för att inte bli ett risktagande beslut tänker jag.

Ja, jag fick bra tankar att fundera vidare på i mitt vägval där jag just nu känner tålamod i att vänta in svaret som kommer att komma.

Jag ska avsluta med en annan sak som kom upp på Facebook av en klok vän – Ubuntu! Ni ser på bilden här i inlägget vad Ubuntu betyder.  Klokt inslag som jag tycker att vi alla behöver ha med oss, du, jag, Sverige.

I am because we are – Jag är för att vi är!

How can one be happy when the others are sad? Hur kan jag vara lycklig när dom andra är ledsna?

Tänk om vi kan vara här på jorden tillsammans och tillsammans hjälpas åt i syfte att göra det bättre för oss alla!

I am because we are - Nu går jag ut i mitt Ubuntu -liv och vänta med tålamod in svaret på mitt vägval

Hänger du med? :-) 

Gråmulet även denna morgon men fåglarna håller sällskap. Blundar jag från den gråmulna morgonen kan jag nästa tro det är en begynnande vårmorgon. Ja dom stackars fåglarna är säkert förvirrade av värme- och väderväxlingen där åtstiddn verkar vara förskjuten. Det är mest utseendet som påminner om november, inte temperaturen.

Igår såg jag Sofias änglar, en kär vän och hans familj var huvudpersoner. Deras dotter valde att ta sitt liv förra året. Så otroligt gripande och så oerhört svårt att ta in.
Tänker ofta på vilken överlevnadsinstinkt vi människor är födda med. Hur orkar man vara stark i en sådan situation?
I sin sorg spred dom värme och massor av kärlek och Sofia och gänget gav dom en värdefull guldkant. Ett hem som fick alla att lysa av lycka, ett hem där sorgen förhoppningsvis kan omfamnas tryggt och varmt. Ja det var en mycket känslosam timme och tårar och leende flödade i mitt ansikte. Ingen oavsett ålder ska behöva må så dåligt så att livet väljs bort! Ingen ska behöva känna sig så ensam som bänken lyser på bilden!

Suicid zero https://www.suicidezero.se

Ta hand om dig, ge någon en varm kram idag bara för att! <3

Måndag 12 november, en ny dag i en ny vecka, halvvägs in i november!

En vecka som jag ska se som möjligheternas vecka, en vecka med fokus på att se, sprida, utöva bra saker, små eller större.

Stackaren på bilden behöver kärlek. Det behöver vi alla och vi kan börja med att själv sprida kärlek i det rum där vi finns, till dom vi möter! Tänk om vi alla gjorde detta medvetet, vilken stämning och värme det skulle bli! Låt säga att varje dag måste jag/du tänka ut tre positiva saker som hänt under dagen och tre positiva saker om mig/dig själv. En riktigt behövlig vitamininjektion i denna mörka tid! Allt ljus är viktigt för oss!

Det ska bli mitt fokus för dagen, så vi får se vad jag kan sprida och samla på mig idag!

Sprid kärlek på din dag! <3

Vilken konsert det blev igår, verkligen en urladdning så svetten lackade. Isaac och The soul company bjöd på härligt gung, medryckande rytmer, snygga dansmoves och klingande toner. Energiflödet gick inte att motstå, det svepte ut till oss i publiken till minsta lilla vrå! Verkligen en höjdare och det blir fler tillfällen att njuta när dom kommer tillbaka till min stad till våren.

Så var det Fars dag, första året utan fysiskt firande av far, men firandet är ändå viktigt och i år firas därför far i sinnet! I sinnet med fortsättning i musikens tecken så det blir Dixie gladjazz med mor i eftermiddag.
Tror att han kommer bli nöjd med denna presenten, något gott för ögat och för örat med några goda tillbehör i mat ocv dryck. Saker som far uppskattade i hela sitt liv. Far och mor har varit och diggat jazz på söndagarna förr om året så det känns gott att ta med honom dit igen genom oss och vårt sinne. Han är så nöjd att vi fortsätter leva, njuta och tar för oss av livet.

På bilden firar vi hans 83 årsdag i januari detta året. Det var på en av hans favoritrestauranger i stan där dom serverade hans favoriträtt, Kalvlever Anglais.
Just denna födelsedagen avslutade vi kvällen på ett av mina favorit ställen, en mysig hotelllounge, med en kaffedrink. Minns hur jag fick honom att gå i januarikylan genom stan med sin rollator, det gick inte så snabbt men det gick. Där fick han en Irish coffee att värma sig med. Är det gott frågade jag, nä fick jag till svar. Men du dricker ändå, ja det ska jag väl svarade han frågande. Haha, ja så var det, från en dominant herre med tydliga mål för sig själv och alla runt omkring till en försynt herre som väntade på att någon annan skulle leda honom och lydigt följde han. Far som tagit mig till många restauranger och bjudit på gourmetmiddagar som sista åren var supernöjd och njöt när jag och mor tog honom till restauranger och lät honom fortsätta njuta som en gourmet. Ja det släppte han aldrig, sinnet och njutningen för maten.

Märkligt hur livet svänger och förbereder sig för att avsluta den plats personen tagit i sitt liv. Det som varit viktigt blir inte lika viktigt längre. Kontrollen släpps allt eftersom för att helt släppas när färden från jorden startar.

Så idag firar vi alla fädrar på jorden och i himlen! Njut med din far på ditt sätt! <3

En grå november morgon...... 
Idag behöver jag hämta all energi jag kan, i varje vrå, ögonblick. Jag ska lyfta blicken, andas in atmosfär och möten jag kommer att få. Påfyllnad och urladdning är mina behov för dagen! 

Min energi och mitt hopp är för det mesta ett prioriterat område att nära och stimulera i mitt liv. Men ibland stannar det upp och energin falnar, lusten lägger sig för vila, om än för stunden. Livets svängar kommer och går, ibland snällt och försiktigt, ibland hastigt och abrupt som en berg och dalbana. Även om dalen inte är så djup i mitt eget liv så påverkas jag av sker som händer i den lilla och stora omvärlden.

Dagarna i veckan där lilla Dante varit försvunnen och hur han igår hittades, sorgen, förtvivlan, chocken för hans nära och kära. Kristallnatten som igår lyfte sitt minne, en historia som inte får lämna oss trots att de levande som bär på minnena och berättelserna försvinner. Nu imorse på Godmorgon TV, Kim Wallds föräldrar som berättade om hur deras liv går vidare i den mörka sorgen och hur de varje dag håller Kim levande. Så svårt att ta in - Tungt! 

Mina frågor som är stora för mig blir små i förhållande till andras fasansfulla händelser, nästan lite meningslösa men vi är ju alltid närmast oss själva. Mina frågor där jag ibland inte kan förstå varför det ter sig vara så svårt för medmänniskor att lyfta sinnet coh blicken, att se andra, att se på problemet på olika sätt, att göra skillnad, att försöka, att försöka förstå, hitta balans och inte negligera, inte vara rädda för att försöka och tro att om jag bara låter bli att se problemet så försvinner det av sig själv. Nä, det gör ju inte det, det skapar endast fel energisvängar och obehag. Det är en stor del av mig och min värdegrund att inte negligera och inte försöka hitta något svar för att nå en medelväg eller att lyssna in, skapa balans, att åtminstonde bekräfta för att inte negligera. 

Ja dessa dalar av olika slag fick min energi att falna en stund men jag vet att mitt behov av ny energi kommer tillfredsställas ikväll. Ikväll väntar en konsert i soulens tecken och en soul som har massor med liv i sig. 
Isaac & The Soul Company gästar staden och jag lovar att insupa varje ton varje rytm och låta mig svepas iväg av deras urladdning i musikens tecken. 
På deras sida skriver dom nämligen att deras musik bygger på en total musikurladdning. Att ge så mycket energi till publiken att de för en sekund glömmer allt annat och går hem upprymda med en euforisk känsla i hela kroppen. Perfekt, säger jag! En ny bekantskap som fångade mitt öga när de har gjort reklam om sin konsert här och där. 

Soul med drag, gung och energi, blåsinstrument kan väcka liv i mig när som! 

Detta blir en riktigt bra avslutning på en grå novemberdag där min energinivå är i läge att verkligen fyllas på! 

Yes, its ME!!! 

Sedd - Behövd - Önskad

Viktiga ord som kan ge så mycket av att enbart uttalas.

Dessa ord säger min körledare i gospelkören jag sjunger i. Vid varje övnings början så tittar han på oss och säga orden; Ni är sedda behövda och önskade!

Vi är någonstans runt 30 personer och jag tror att vi alla känner att vår körledare säger dessa ord till oss personligt. Jag känner mig verkligen sedd behövd och önskad av honom och av körkompisarna och det är en fantastisk känsla. Vi blir viktiga för varandra och för sången!

Jag tror att det blir ett bättre resultat på övningen genom att börja med dessa ord, genom denna starten. Så orden är säkerligen ett medvetet sätt att leda oss, stimulerar vårt engagemang, i syfte att få en glad och harmonisk kör och med resultat att få fint genomförda sånger, fin klang som når ut och med målet en glad och nöjd publik som njuter av vår sång.

Körledaren kompetens är inte sångpedagogik utan kompetens att engagera oss, få oss att bli en kör, samklang där våra röster blir en röst av alla röster tillsammans, att få oss att göra musiken levande och där vi förmedlar textens innebörd till publiken. Måste säga att ledarens strategi lyckas väl. Det går inte att inte engagera sig, inte känna glädje, att inte försöka sjunga på det bästa sätt man kan, att inte le och sprida glädje. Det ska ju svänga och gunga i en gospelkör och det är inte alltid så lätt att röra sig på ett sätt som berättar textens budskap, kan lätt blir lite stelt och blygt så det behövs verkligen pepp. Och jag lovar att det gungar om oss så taket lyfter! 

Tänker att körledarens budskap är viktigt och skulle passa i många typer av organisationer, inte bara körer. Bekräftande bemötande gör helt klart något om orden sägs varje gång, vid varje tillfälle, på ett förtroligt personligt sätt. Det är en liten insats, kostar ingenting men som ger massor av utdelning tillbaka.

Funderar på hur det hade blivit i andra typer av organisationer? Spännande!
Så till dig, du som kan, säg orden till dem du har i din organisation. Testa, se vad som händer i rummet, i samarbetet, med relationerna, med resultatet.

Och till just Dig från Mig!
Jag ser dig, du är önskad av mig och behövd för att mina ord ska få höras, läsas få betydelse och inte bara försvinna i tystnadens dvala!
Du är viktig för mig och min livsoptimistiska blogg!

Tack för att du är här, just nu, för att du läser! <3

Våga mer, än du törs!

En bok som legat gömd i en låda och som dök upp häromdagen bara så där. En slump? Nä, det tror jag inte utan ett perfekt budskap till mig just i detta nu!
Hm, minns dock inte i vilket sammanhang jag fick boken till mig? Den är daterad 2003, året då min skilsmässa tog fart, då allt ställdes på ända, då kaos och sorg rådde. Men också det året min resa mot idag började, nya steg, nya möjligheter, nytt liv, nytt jag. En tid jag inte vill va utan idag!

Våga må bra!
Viktigt och att tala om för våra tankar för att styra om. Att förändra tar aldrig slut, det finns alltid en möjlighet att förändra. Att försöka lägga mindre tid på tankarna som hindrar oss att förändra. Ett sätt att få bort ältande och bitterhet. En del jag bestämde mig för 2003 i den riskerande bitterheten jag stod i som nyskild.

Omskrivning är bra, Omöjligt till Oh möjligt!
Säg det några gånger och känn hur det känns och hur känslan för orden förändras i munnen, talet, röstläget.
Omöjligt - Oh möjligt!
En magisk kraft av ingenting, bara en annan placering av bokstäver.

Jag har använt omskrivning i mitt yrke i vården när jag mött både patienter, närstående och personal. Händer då och då att orden kommer från personalen, ååå dom är så besvärliga, ååå dom är så jobbiga. Vänd på det, byt ut så till har och säg det igen, ååå dom har det besvärligt, ååå dom har det jobbigt.
Det händer även här något, förståelsen kommer, bemötandet ändras och responsen förändras kanske då. Ja som det står, det ligger i betraktarens ögon, eller kanske tal och tankar.

När jag slog upp sidan i boken på må få så ser jag att min trogne följeslagare är med även här, Dag Hammarsköld. Slump? Icke sa nicke!
Han skriver:
Endast den som ser långt hittar rätt.
Så sant! Så rätt! Att ha ett högt sikte, att våga tro, att våga lita på meningen, att våga känna hopp!
Har skrivit det många gånger här och gör det ännu en gång, mitt livs motto. Sikta mot stjärnorna så når du grantopparna. Att sikta mot stjärnorna är att sikta långt och det har jag haft med sedan barnsben.

Och 2003, satte jag siktet högt när sorgens dimmor efter skilsmässan till slut släppte och synen klarnade. Det skulle gå, jag skulle inte bli bitter, jag skulle känna lycka igen!
Idag står jag med backspegeln i handen och ser hur mitt sikte, mina stjärnor och grantoppar, min tro, min vilja att förändra, mitt hopp hjälpte mig. Idag är jag tacksam för kaoset 2003, jag hade inte varit den jag är idag utan just det. Allt är möjligt, allt går och livet blir det vi vill det ska bli! Lycka!

Så idag är det möjligt, allt är möjligt, du kan, jag kan, vi kan!

Oh Möjligt!!!!