Natten är stilla och härligt varm, folk sitter och pratar i samkväm här och där i husen omkring mig. Rösterna ekar i nattens luft. Nyss hemkommen från ett umgänge med nytt och känt folk. Alltid roligt att möta nya människor, ta reda på vem dom är och vad dom har med sig. Att avsluta dagen och kvällen på altanen är ett måste. Att få samla ihop sig kring det som varit under dagen.

Paradisets kvällar och nätter är lätta att vänja sig vid. Här på min altan med livets scen utanför, där jag kan sitta och betrakta. Här får tankar flöda, stora eller små, ytliga eller djupa, glada och fria eller mer eftertänksamma och strategiska. Eller så får hjärnan helt vila från tankar och bara vara en stund. Men frågan är om hjärnan vilar från tankar någonsin? Jag tänker mycket, framåt men också bakåt, på det som varit, på det som är men också på det jag hoppas ska komma.
Det är tryggt att tänka här och alla tankar är välkomna vad dom än har med sig. Alla tankar dansar inte fritt, glatt och ledigt men dom blir omslutna i en miljö jag trivs i och då är det okej vad som.

Men nu sluter jag denna dagen, kvällen, natten för vila innan nästa tar vid med nya tankar, nya möten, nya stunder och kanske nya möjligheter.

Godnatt från paradiset

Sommarpratarna har alltid roat mig och så även i år. Ibland med intressant fokus, ibland lärande, roande eller häpnadsväckande eller som igår så fascinerat sorgesamt, ledsamt och otroligt vackert! Hela jag var berörd med en känsla som varar länge.

Stina som berättar om sitt korta möte via ord och känslor med lilla Maja. Maja som har en sjukdom hon liknar vid ett träd som hon vet att hon inte kommer överleva. Maja som jag tolkar berättelsen har en förankring med det som vi vet så lite om, den andra sidan. Dit tar hon sig en flygtur när hon går i dvala, där ser hon ljuset och där är hon inte rädd.

Och ordväxlingen mellan Stina och Maja som skedde utan möte. I dessa ordmöten försvann barn och vuxenperspektivet och dom blev två människor som utväxlade tankar, letade förberedelser och planerade kommande möten från andra sidan.
När dom tom gifte sig för att knyta sina band för evigt...

Ja, har du inte lyssnat så gör det men sätt dig där du har lugn och ro, där du kan låta dina känslor få komma för här går det inte att hålla igen. För dom kommer jag lovar så ha hushållsrullen i närheten!

Jag är ingen soldat,
Jag har inga vapen att ta till,
Inga korståg jag vill gå,
Ställ mig inte I ett led,
Du får mig aldrig att stå still,
Jag fungerar inte då,
Jag är ingen soldat,
Jag tänker inte så.

Vad är ditt paradis? Kanske har du ett paradis om dig varje dag kanske endast ibland. Kanske är du medveten om ditt paradis, kanske inte.
Jag har olika grader av paradis och det som rankas högst tar jag mig till två gånger om året och just i detta nu är jag här.
Här är allt lätt och enkelt att leva, inga krav från någon eller något, bara Maniana Maniana och en stund i taget. Här är nuet och ögonblicket i centrum och alla val hålls bortom vilket för mig är befriande.

Läsa och försvinna in i andra världar för att upptäcka och uppleva fantasi förgyller mina dagar. Jag fångar ord, vackra ord, meningsfulla ord.
Just nu är det I det sista regnet av Janes Vaida som ger budskap om livet och dess orsak och mening. Mina ögon föll på ett stycke jag vill dela med mig av, det handlar om väntan, väntan som vi ofta sluter om oss och som ibland hindrar nuet men som också bringar hopp och förströstan.

Ibland missar man de stora möjligheterna i livet trots att de går alldeles utanför dörren. Önskedrömmen man väntat på kretsar oftast några varv i ens liv innan den försvinner, men om man råkar blinka när man har den mitt för ögonen bleknar den bort ur synfältet. Drömmen blir avlägsen igen och väntan förlängs.
Bakom varje väntan finns en okänd kraft, en drivande och bromsande kraft som för sinnet framåt medan livet tycks sträva baklänges genom tiden. Av väntans hopp förs sinnet framåt som en kanot, medan vemod i kölvattnet efter samma väntan pressar livets vatten bakåt med vemodets paddel.
För de flesta rör sig livet med de båda krafternas underströmmar medan man väntar på att något eller någon ska återvända till ens hjärta, ens hem. Utan att vara medveten om de båda krafterna bakom väntan driver hoppet sinnet som en kanot över minnenas sjö. Men vemodet får livets vatten att strömma bakåt.

Vi är många som väntar och med dessa ord blir väntan både vacker och meningsfull.
Jag vill aldrig sluta vänta eller hoppas men försöker minska vemodets paddeltag och låta livets flow segla på nuets långa våg.

Med sol och värme från mig och mitt paradis <3

Premiär idag, frukost i sin enkelhet i den storslagna naturen! Eftersom vinden imorse kl 10 var en aning sval i sin bris så jag kröp nära träddungen för att hitta lä. Och solstrålarna värmde gott i det underbara fågelkvittret. Lätt att njuta när naturen bjuder på sitt bästa. Och tillika påskafton, kan det bli bättre?!

 

En glad och solig påskhälsning till dig!

Vårens liv är gudomligt! Nytt, växande, spirande, viskande om framtid hopp, glädje och enkelhet! Allt står i blomstrande färg och skrud.

Sommaren som försöker ta sig förbi våren, 22 grader, solen strålar gassar och väcker sinnet och den vintervita huden till liv. Ett gott och behövligt uppvaknande! Påskledigheten sitter som en smäck med en blandning av gemenskap, vänskap, avskildhet och återhämtning. Nu laddar vi batterierna med energi och D vitamin.

Tacksamhet fyller mitt hjärta! <3
Njut av din påsk och vad den kommer med till dig!

Vissa stunder blir så där extra bra! När hela tillvaron är lätt och luftig med massor av värme och kärlek. Så hade vi det i söndags när familjen samlades till sonens 25-års kalas, underbart!

Jag och barnens pappa skilde oss för 16 år sedan, ja 16 år, en massa år. Har faktiskt glömt hur det var att vara gift, haha!
Vi är goda vänner och sätter familjen först och umgås därför på div. högtidsdagar.
Känns gott att kunna göra så, oavsett så är vi ju en familj tillsammans med barnen.

Så var det dags för sonen att fylla 25 vilket också är galet. Hur blev han så stor? Stolt i mamma hjärtat så fixade jag så klart kalas för oss närmaste. Och med det bästa han vet, smörgåstårta och hemmalagad så klart!

Huset fylldes av alla åldrar från små till stora. Ljuvligt när det blir liv, rörelse, prat, skratt och spring som får huset att leva upp :-)

Vi njöt och sonen var nöjd och glad!
Och visst hade vi TV:n på så vi kunde följa Tiger Woods mot seger i Masters! Vilken prestation!

En ljuvlig dag till livets minnesbank! <3

Idag var det dags att hålla i klubban och se hur svingen satt efter vintern. Underbart väder som till en början var lite kyligt men efter några hål kom det lite värme. Och golf är kul men inte varje gång, haha!

Kan golf vara som livet självt? Ibland upp och ibland ner men med ett leende, tålamod och hopp om nästa slag så biter det sig fast. Som jag säger till mig själv, every ending has a new beginning! Så är det ju, det går alltid att börja om, lämna det gamla bakom sig och ta sikte mot det nya.

Så som min golf idag ter sig mitt liv just nu, med nytt sikte om hopp och äventyr. Vem vet och tänk om!

Meeen, jag är himla glad för att jag har bokat in två avrostningskurser för sving och närspel :-)

En go lördag till dig!

Musik, finns det något bättre som kan svepa med sinnet in i ett underbart flöde!
Att vara med i varje rytm, varje ton och sångtext. Helt ljuvligt och jag njuter till fullo i dessa ögonblick. Precis som Alphaville sjunger, musiken gör mig Forever Young!

Än en gång fick jag njuta av Isac och hans soul-company som tog oss med på en fartfylld musikalisk resa, vilken energi grabbarna har. Och många glada möten med vänner i publiken som dansade loss på dansgolvet.

Med hes röst, sus i öronen, ömma fötter och ett gott leende på läpparna gick jag hemåt i natten!