Jag är en person med mycket kärlek i hjärtat och leendet. Det känns som att jag sprider kärlek och glädje omkring mig och många vänner och medmänniskor ansluter och följer mig på vägen. Det är alltid några om inte många jag känner på olika platser jag kommer till. Ta bara MAXI en fredag för helghandling, det är som en mingelkväll och har jag bråttom får jag smyga bland hyllorna :-)

Men kärlek i partnerskap, är det lika enkelt att locka? Nopp, där behöver jag inte smyga, där kan jag ställa mig mitt i centrum och ändå inte synas. Eller syns jag men ingen kommer fram? Vad är det jag signalerar, attraherar jag inte, stöter jag bort, utstrålar jag en hotande styrka, ett ointresse? Ja frågorna är många och denna känsla och dessa frågor har följt mig genom livet som en röd tråd.

Visst har det funnits partners och även ett äktenskap där vi fick två fina barn. Men av någon anledning så söker/attraheras jag till män som inte önskar ett seriöst förhållande och för varje gång hjärtat såras läggs ytterligare ett skyddande hölje över vilket säkert påverkar min attraktionskraft.

Nu vill jag på riktigt öppna mina ögon, lätta på höljena över hjärtat och se mig omkring efter mitt livs kärlek och bäste vän. Känna full tillit till att allt blir till det högsta bästa för mig.
Längtar så otroligt att få ge och ta emot ömsesidig kärlek i harmoni för våra egna och gemensamma behov.

Jag har på olika sätt tagit reda på delar av mig själv, fakta och erfarenheter utifrån för att utveckla min attraktion i mitt sökande. Mycket har jag förstått och lärt och det känns att jag är på väg åt rätt håll.

Ikväll ska jag åter lyssna till erfarenhet och kunskap, Michael Larsen föreläser i Helsingborg och jag hoppas kunna hitta små frö som kan berika min fortsatta väg i sökandet!

Hoppet överger aldrig! <3
Allt sker av en mening! <3