Vilken skillnad på vädret! :-)

Idag är solen åter framme och lyfter både humör och lust! Och det ska bli en värmepust under dagen på upp mot 19 grader iaf här i Skåne. 

Jag behöver verkligen solens strålar, det får både mitt leende och mina ögon att glittra. Ja, jag vet att vi även behöver det mindre roliga vädret! Årstiderna kommer oavsett vad vi vill och behöver. Och det är väl därför det blir så magiskt också med känslan "efter regn kommer sol" 
Det får mig att tänka på acceptens, att acceptera naturens vingslag, steg, krafter och skiftningar. Vädret kan vi inte ändra på, sätta mål på, öka vår prestation för att på det sätt förändra. Vädret accepterar vi, ja vi kan ju hänga läpp men vart efter så accepterar vi det som det är och anpassar oss därefter med rätt kläder förhoppningsvis.  

Men har vi lika lätt för att acceptera allt annat som kommr in i livet? Njae, inte riktigt eller hur? Där strävar vi och där är vi allti/oftast på väg, viljan att förändra, viljan att nå "dit" vilket ger konsekvenser på "här och nu". Och om vi inte har "här och nu" med oss så är det lätt att vi missar nuet, missar viktiga saker i våra ögonvrår, roliga saker, tänkvärda saker, plötsliga möten och bara trampar på mot det där andra, det där framme, till "om jag bara var där, om det bara vore så"

Jag har en sorts acceptens i mitt motto "Go with the flow" Ett flow att låta livet komma för att leva medströms och inte motströms. Känslor, händelser, resultat eller inga resultat som bara finns som bara kommer. Go with the flow har hjälpt mig mycket när livet haft sina dalar - samma känsla som "efter regn kommer sol" Det blir bra och det blir precis så som det ska, till det högsta bästa för mig och mitt Go with the flow ger mig tillit till det. 

Funderat lite på min förmåga till acceptens sista dagarna. Den är bra efter många års övning men det finns andra delar jag behöver öva på och det är att sätta gränser i min acceptens, att inte acceptera allt utan värdera det accepterade för att se om jag behöver sätta en gräns eller inte. Det är inte en självkärlek att acceptera utan gränssättning på ett ödmjukt och omtänksamt sätt mot sig själv. Jag är mitt i den delen av mitt liv där jag behöver komma först i mitt liv utan att för den skull trampa någon på tårna när jag går framåt i livet. Det är inte helt lätt efter en stor vana att sätta andra före mig själv. Andra kan vara familj, vänner, hem, jobb, fritid och andra saker i samhället som tar min fokus och som lockar mig att ställa mig bakefter. Det är lite som att börja skriva med vänster hand om jag är högerhänt. Men jag nu tagit pennan i min vänstra hand (Japp jag är högerhänt :-) ) och börjat att skriva alfabetet, det är lite krokigt och inga snygga bokstäver men dom kommer allt eftersom. Och jag ska acceptera  att det tar tid att lära om och försöka se dom små förändringarna som kommer i acceptensens nu i stunden. Och framförallt känna en tillit att jag kommer att sätta mig främst i mitt liv och ha en stor självmedkänsla <3

Go with the flow och njut av din accepterande dag i nuet!