Hösten kryper på, frukost inomhus numera när uterummet är kyligt. Tända ljus värmer och omfamnar!

Igår fick jag till mig ett nytt flöde av Tro Hopp och Kärlek som fastnade hos mig. Ett budskap till dopbarnet att ta med sig i livet från en granne till familjen.
Du ska ha Tro uppåt, Hopp framåt och Kärlek åt sidorna!
Visst är det vackert? Orden, tro hopp kärlek säger redan så mycket bara i sig själv men förlängs i inramningen.

Alla har vi något budskap som vi har fått med oss i livet. Själv fick jag ett som varit med mig. Det var faktiskt mina egna grannar till mitt barndomshem (det var ju en märklig slump), Curt och Lollo, som sa till mig i mina tidiga år att jag skulle sikta mot stjärnorna så når du grantopparna.
Det har jag alltid haft med mig i en positiv anda, glöm inte att allt är möjligt och når du inte hela vägen upp så är ditt resultat/dina grantoppar som är det viktigast för mig inte stjärnorna. Mycket har gått bra för mig och frasen har med all säkerhet gett betydelse för det, för mitt liv.

Kärlek till er Curt och Lollo som tyvärr inte finns med oss i jordelivet längre. <3

Har reflekterat över hur länge vi kan höra stämman av rösten när någon gått bort. Jag hör far, hans stämma, hans röstläge, hans fraser och hans hälsningar. Sitter det i vårt inte öra så länge vi lever eller falnar och försvagas det med tiden?
Visst har vi teknik som hjälper oss, filmer och inspelningar som gör att vi för evigt hör. Så det hjälper så klart till att bevara minnet på ett bra sätt.

Funderar på om jag hör andra släktingar, mormor, farmor mfl.... Jo vissa gör jag det men det är mer korta ord, skratt. Antagligen det ljud/röst som är förknippat med något minne eller känsla! Farmors röst när hon kallade mig pian lilla, mormors smittande bubblande skratt som alltid fick mig att le och känna hennes kärlek till mig!

Tänk om vi kunde göra en virtual minneshylla! Där vi kunde titta in i olika små vrår för se, känna, höra, lukta på olika minnen som har betydelse för oss.
Nu har jag ju tankarna på goda minnen men alla har vi ju minnen som inte är så goda och som väcker mer olust än lust.
Hm, men kanske kan det vara bra om vi kunde titta känna även på dessa för att förstå, för att få kunskap och på det sättet inte få samma storlek på ärr och konsekvenser i oss. Och på dessa minnen tror jag det skulle vara bra med några skyddande lager som kan plockas bort allt eftersom så att vi kan lukta på dem i den takt som är lagom för oss, som gör att vi kan hantera och omfamna dom på ett gott sätt för oss och vårt inre.

Ja, tankar tankar som kan flöda och få utrymme i min söndagsmorgon, den sista i septembermånad 2018!

Tro uppåt
Hopp framåt
Kärlek åt sidorna

Njut och omfamna er söndag! <3