Föreläsningen igår kväll med Michael Larsen var bra, mycket jag redan visste och tagit del av innan men Michael delade med sig av denna kunskap på ett mycket ödmjukt sätt. En man med många egna erfarenheter som gjorde honom tryggt sårbar och igenkännande för mig. Mina erfarenheter i kärlekens land är jag inte ensam om och det gör allt en gnutta tryggare på något sätt.

Michael nämnde en bok som jag varmt rekommenderar Kärlekens fem språk av Gary Chapman, en bok jag har haft i många år och som hjälpt mig att förstå mig själv men också vad som varit svårigheter i de förhållanden jag haft. Dessa fem språk är tjänster, gåvor, bekräftande ord, tid, beröring. Jag tror själv att vi har alla språken men i en individuell ordning. För mig står tid högst upp i det jag önskar av en partner, att vilja dela tid i ett förhållande och tiden som delas är viktig för oss båda. Men för den skull handlar det inte om tid i kvantitet utan i kvalitet och förtroende. Det jag oftast hittils gett till en partner är troligen tjänster, att hjälpa till, att vara till lags, anpassning. Bara här tror jag att det kan uppstå problem om min partner inte har samma språk och om vi inte kommunicerar det. Varför dessa språk står högt upp beror säkert på all erfarenhet av svek och sorg. När jag hamnar i ett tryggt förhållande i en ömsesidig lojalitet kan säkert ordningen i språken bli annorlunda.

Mannen jag var gift med hade troligtvis beröring som språk i behovet till sig själv. Det han gav i kärlekshandling var gåvor k form av blommor och presenter. Ja, jag var grymt bortskämd med det, fick alltid flest julklappar av alla :-) Men han gav inte mig tiden jag behövde, arbetade för det mesta och ju längre förhållandet gick desto mer ensam och bortprioriterad kände jag mig. I det läget betyder gåvor ingenting och jag blev helt enkelt väldigt otacksam. Det gav effekt att mer och mer undvika den spontana beröringen mot honom och en ond spiral skapades i dålig kommunikation och lyhördhet till våra respektive behov och sätt att visa kärlek. Det känns sorgligt trots att jag idag mår bra av att vi gick skilda vägar.

Nu har jag blivit mer påläst och förhoppningsvis klokare men som Michael sa, det vet en förstås inte förrän det finns en parrelation. Det är ju så, jag längtar inte enbart efter kärlek utan jag hoppas också kunna bli en bättre och mer lyhörd partner i en medveten harmonisk relation.
Kärlek är för mig som en skatt och den dag den finns hos mig kommer jag vårda och älska den ömt.

Ni som lever i parrelation, njut av den och varandra. Det är så små pyttesaker jag kan sakna och som jag tog så förgivet när jag var gift. Att det luktar kaffe när jag vaknar, att någon viskar godmorgon i örat, att någon undrar hur jag haft det och saknat mig. Ja tom att det är någon som snarkar sidan om mig :-))

Ha en underbar fredag i storm och regn som i Skåne eller i sol i någon annan del av vårt land!

Kram på er! <3