Idag är den första upp-på-vägen-dagen efter drygt 1 månads självläkningsperiod.
Sitter på tåget på väg tillbaka till arbetet. Jag börjar försiktigt på halvtid. Det känns bra men litte pirrigt, hur kommer det att kännas, hur mycket har jag glömt?
Gott att träffa alla arbetskamrater igen, nu gäller det att jag håller fokus, andas och tar en sak i taget i den takt som är bra för mig. Jag ska hålla mig tryggt och hälsosamt på min väg!

Jag är med i en grupp på Facebook, en grupp där vi medvetande gör ?tacksamhet?. Tacksamhet för oss själva och vår egen kropp och själ. Härliga skriftliga samtal som jag får ge och ta del av från tänkvärda personer. Det ger goda reflektioner att ta med under dagens gång.

Idag har vi fått ett uppdrag, ett uppdrag att ha med oss vårt leende under dagen. Vi ska observera hur vi känner oss av det, hur våra uppgifter under dagen påverkas och hur människor vi möter reagerar.
En härlig uppgift som jag för det mesta känner mig bekant med. Jag har lätt för att le men det finns så klart situationer där det är svårare. Situationer där energitagandet inte har balans mellan oss som är i situationen, ja det jag menar är att det finns personer som tar mer energi än de ger. Och energin är inte alltid varm och god utan kall och hård.

Jag kommer att möta en sådan situation i eftermiddag och idag förbereder jag mig. Jag ska le mig genom den, medvetet, lugnt och ärligt. Tillsammans med leendet ska jag ha mitt andetag med. Jag ska reflektera och se vad som händer inom mig. Vad som händer i rummet lämnar jag där hän och prioriterar och fokuserar på mig själv idag. Dags för lite egoboost!

Ha en god måndag och le idag! :-)