Nu ska jag berätta om mina ballonger, ett verktyg jag har fått lära mig på en kurs jag går via vårdcentralen, Compassion. Det är en kurs för att lära sig självmedkänsla. 

Den blå ballongen innehåller aktiviteter.
Det kan vara jobb, fritidsaktiviteter, andra göromål. Aktiviteter som påverkar vårt prestationssystem och som stimulerar signalsubstansen dopamin. Aktiviteter som ger nyfikenhet, driv, som sätter mål att uppnå. Vi lever i ett överflöd med mat, internet, godis, shopping som ger oss dopaminkickar och kan skapa beroende. 
Den blå ballongen innehåller ett utforskarsystem vilket påverkar oss att vilja nå målet vi har framför oss som kan vara en uppgift, ett arbete eller andra saker i ens liv. Blir det för mycket kan vi få energikickar som kan påverka vår sömn, vi kan få svårt att ta det lugnt och vi kan få en rastlöshetskänsla. Jag känner även att krav från samhälle, omgivningen och från oss själva tillhör den blå ballongen. 

Den gröna ballongen innehåller avkoppling, njutning. Det påverkar vårt trygghetssystem och stimulerar hormonet oxytocin. Här bara är vi, återhämtningsfokus, ger känslan av vila, lugn, välbehag, värme. Det går att aktivera trygghetssystemet själv genom att ge oss själv medkänsla, vara snäll mot sig själv, se på oss själva med värme och vänlighet. Vi kan ha erfarenhet av trygghetssystemet och känna att det är behagligt att det vill oss väl. Om vi inte har det och inte känner detta kan det skapa en oro när vi inte presterar. 

Den röda ballongen är vårt hotsystem vilket är ett naturligt varningssystem för att vi ska överleva vid eventuell fara. När hotsystemet aktiveras stimuleras adrenalin och kortisol som är stresshormon. Hotsystemet kan vi aktivera med våra egna tankar, vårt ältande som i sin tur ger oro och negativa tankar. Det blir helt enkelt en negativ spiral och hotsystemet aktiveras i en negativ riktning. Stresshormonen kan påverka oss fysiskt med hjärtklappning, muskelspänning, ytlig andning, yrsel, magont mm. Känslor som ilska, rädsla, ångest och skam kan också uppstå. Kroppen gör sig redo att gå i försvar för ett eventuellt hot. 

Vi har alla dessa tre ballonger men det är viktigt att det är balans mellan dem. Ingen får vara sprängfylld och ingen lufttom. Blir det obalans så tar de negativa delarna över och kropp och själ får symtom på stress. Yrseln kommer, hjärtklappning, oro, sömnlöshet. Vi vaggas in i det, låter ballonger svälla upp, hjulen snurrar fortare och fortare och en nedåtgående spiral uppstår. Men det som är fantastisk är att om man är uppmärksam på kroppens signaler och drar i nödbromsen, stannar upp så kan det åter bli balans i ballongerna igen. Symtomen backar och kropp och själ börjar må väl igen, komma i balans. Så har det varit för mig men det gäller att fortsätta ha uppmärksamhet och vara medveten på ballongerna så ingen blir för fylld och ingen blir tom på luft. 

För mig känns ballongerna som ett användningsbart verktyg, jag reflekterar när dagen är slut, hur ser balansen ut i ballongerna nu, behöver jag fylla på någon eller tömma ut? När jag bokar in i jobb- och fritidskalender så tänker jag på att den gröna ballongen måste få utrymme  så inte kalendern blir helt fylld och därmed en för full blå ballong, för många aktiviteter. D

Det var så det har varit för mig under många år fram till idag, jag fyllde på den blå ballongen allt mer med både jobb, många roliga saker och upplevelser under fritiden och kraven på mig själv ökade, att hinna med, att prestera. Den gröna fick allt mindre utrymme, jag valde bort vila för att hinna med de blåa aktiviteterna. Ju längre tid, ju fler år det gick så började den röda ballongen växa, växa sig större, stresspåslaget smögs på och de fysiska symtomen kom smygande. Symtomen som jag till en början negligerade men för att jag skulle lyssna och därmed försvara mig för en hotande fara så var kroppen tvungen att visa på än fler symtom, slå på alla varningssignaler för att jag skulle bli medveten om faran som hotade, stressen. Jag hade tur som fick möjlighet att dra i nödbromsen i tid, att jag kunde slå av på takten, att få lära mig ny kunskap, att få möjlighet att reflektera över hur balansen ska vara i mitt liv både vad gäller arbete, fritid samt kraven från omgivning och från mig själv. 

Vill du läsa mer om denna metoden med ballongerna så kan du bl.a göra det här http://levolar.se/onewebmedia/Information%20om%20CFT.pdf (Källa Sofia Viotti 2015)

Nu gäller det att jag håller detta och att jag förblir medveten om ballongerna, om självmedkänsla, för annars finns risken att allt kommer tillbaka och då kanske symtomen blir allvarligare med större konsekvenser för min kropp och själ. Jag tror att kroppen och själen är känsligare efter att ha hamnat i en sådan här situation, toleransen för stresspåverkan blir lägre och symtomen kommer därför fortare tillbaka och kan kännas mer påtagliga. 

Så ett tips från mig till dig - Tänk på dina ballonger!
Ha koll på balansen mellan dem, fyll på och/eller minska ner om du behöver. 

Mörker mörker, är inte min vän....
Solen, min bäste vän, måste därför finnas inom mig. Mmm jag blundar, ser den bakom mina ögonlock, känner de varma strålarna mot mitt ansiktet, känner doften, hör ljuden!
Det ska jag ha med när jag nu om några minuter går mot buss och tåg för resa mot arbete.

På tåget har det blivit mycket övande på tålamod sista tiden, övning är bra om man kan se det från olika håll. Jag ska försöka se det som att Öresundstågen vill att vi ska umgås mer, vara nära. Det tror jag är meningen när det i värsta morgonrusningen är ett kort tågsätt.

Så när jag står där idag ska jag se om ett leende här och ett leende där kan hjälpa några resenärer att se vad meningen med korta tågsätt är.

Njut av första dagen på en ny spännande vecka så läses vi snart igen! <3