Sitter på tåget och reflekterar efter gång 5 i en kurs jag går Compassion.

Hur säger jag nej som blir ett ja för mig själv? Hur säger jag nej utan att det uppstår negativa känslor eller konsekvenser? Hur säger jag nej på ett ödmjukt och icke dömande eller icke hotfullt sätt?

Det har hela min förmiddag handlat om som en del i min självläkning. Om jag t.ex tar min duktighet så kräver den ofta att jag presterar, är lojal, är pålitlig. Bra egenskaper om dom är i balans till det realistiska och till måendet.
Där jag är nu är att krav på duktighet efter alla år fått en för stor proportion och balansen är rubbad. Jag lyssnar nu och lär av teorier, strategier för att fylla min verktygslåda med redskap i form av övning, fraser, handlingsberedskap, val, självmedkänsla och mycket annat.

Idag har jag fyllt verktygslådan med just verktyg och förståelse på gränssättning och hur mina ideal och krav kan väcka både skam och skuld.

Egenskaper i form av vishet, styrka, snällhet, värme och ickedömande är andra egenskaper. Egenskaper som för mig är viktiga att ha gentemot andra men hur viktiga är dom gentemot mig själv? Kan se olika ut och hänger ofta ihop med min förmåga till gränssättning, krav och ideal på mig själv.
Att uppmärksamma och medvetandegöra detta i mitt liv är ett steg närmare balans och ett gott självmående.

Det blir en spännande period att se fram emot där övning, uppmärksamhet kommer vara fokus. Omgivet av mitt medvetna lugnande och fokuserade andetag.

Nu när jag kom på tåget låg en tidning på bordet. Mitt horoskop låg uppslaget och budskapet var synligt.

?Ditt humör stiger. Det blir en bra dag om du tar tillvara dina möjligheter?

Slumpen är ingen tillfällighet! :-)