Idag är det åter en dag på temat sorg, sorg och minne ska fylla dagen för vår vän som det idag är begravning för.

När jag googlade hittade jag texten;
Sorg är en naturlig del av livet och alla människor sörjer någon eller några gånger. Att sörja hjälper dig att bearbeta och acceptera det som har hänt. Det gör du genom att låta känslor och tankar komma. Det kan vara smärtsamt men är inte farligt.

Ja visst är det naturligt att dö men så smärtsamt när en människa dör för tidigt, en människa som betytt så mycket för så många, som hade mycket mer att ge och uppleva.
Det blir en känslomässig dag och en ledsam stund i kyrkan. Men jag vet att alla som är där kommer sprida värme och kärlek som kommer väva trådar av trygghet och gemenskap, som kommer binda samman alla med goda minnen och hopp för att gå vidare. Sorgen, tankar och känslor i gemenskap kommer hjälpa att bearbeta men inte glömma. Och även om det inte är farligt kommer det göra ont men smärtan kommer ge sig och dämpas men ärret/minnet består.

Ted Gärdestad har skrivit I den stora sorgens famn. Texten berättar om trådarna som tvinnas till en tross så vi når varandra. Och just dom trådarna är så tydliga och synliga mellan alla, vilket är ofantligt många och i alla åldrar, som stod vännen nära på olika sätt. Dom trådarna är som guld, skimrande vackra och så oerhört värdefulla och kommer hjälpa att gå vidare, hjälpa att nå varandra och fortfarande minnas och låta vännen vara med i stora och små stunder.

I dagens stora famn av sorg ska jag lyssna efter små ögonblick av skratt, känna kärleken och titta på stjärnorna i evighetens natt......

I den stora sorgens famn
Finns små ögonblick av skratt
Så som stjärnor tittar fram
Ut ur evighetens natt
Och I solens första strålar
Flyger svalorna mot skyn
För att binda sköra trådar
Tvinna trådar
Till en tross
Mellan oss
Så vi når varandra

I den hårda tidens brus
Finns de skrik som ingen hör
Allt försvinner I ett sus
Som när vinden sakta dör
Alla tårarna har torkat
Till kristaller på min kind
Jag har ropat allt jag orkat
Allt jag orkat efter dig
Hör du mig
Kan vi nå varandra

I den långa vinterns spår
Trampas frusna blommor ner
Och där ensamheten går
Biter kylan alltid mer
Ändå har jag aldrig tvekat
Mellan mörker eller ljus
För när månens skära bleknat
Har allt pekat åt ditt håll
Och från mitt håll
Kan vi nå varandra

I den stora sorgens famn