Så är det dags för sista dagen i kursen Compassion, kursen för självmedkänsla som jag har gått under hösten och som består av nio delar.

Jag har lärt mig att förstå varför jag hamnar där jag hamnar, de röda trådarna som genom mitt liv som vävts ihop till ett orimligt krav på mig själv. Krav jag aldrig skulle ställa på någon annan. Jag har fyllt på min verktygslåda för livet med nya verktyg. Det känns gott och tryggt, min verktygslåda står alltid tillhands för mig. För det är ju så, inget förändras över en natt, vi är dom vi är men vi kan göra små förändringar och förståelsen kan göra att vårt livsmönster sakta ändras över tid. Att bara förstå sitt mönster förändrar känslan för det och resultatet av det.

Så trots allt är ingenting förgäves utan jag har tacksamhet även till detta, låter kanske konstigt men det har i sin tur utvecklat mig till den jag är idag. Utan mitt liv, utan mina skav, mina röda trådar, min livsväv hade jag inte stått där jag står i livet. Livet är definitivt inte fullbordat men jag har min nyfikenhet och vilja att ständigt lära mig mer om hur jag skapar och kan skapa mitt utrymme i mitt liv. Vi kan göra massor för oss själva och tillsammans med oss själva blir vi ett himla bra team om det finns Compassion som bränsle. Compassion istället för hårda ord och dömande mot oss själva, Compassion för att lindra skam och skuld som uppstår i oss.

Ju mer ego, ju mer fokus på mig själv utan att sätta mig på höga hästar kommer ge mig än mer styrka i mig, för mig och till andra.
Bilden visar precis det jag känner, styrka är att lyfta och bära andra men jag måste bära mig själv först, göra mig själv stark först för att kunna bära andra i balans. Att ge lika mycket till mig själv som jag ger till andra.

Så idag fylls jag av tacksamhet för det jag lärt mig denna hösten när livet hamnat på villovägar.

Önskar dig en Compassionfylld dag!