Våga mer, än du törs!

En bok som legat gömd i en låda och som dök upp häromdagen bara så där. En slump? Nä, det tror jag inte utan ett perfekt budskap till mig just i detta nu!
Hm, minns dock inte i vilket sammanhang jag fick boken till mig? Den är daterad 2003, året då min skilsmässa tog fart, då allt ställdes på ända, då kaos och sorg rådde. Men också det året min resa mot idag började, nya steg, nya möjligheter, nytt liv, nytt jag. En tid jag inte vill va utan idag!

Våga må bra!
Viktigt och att tala om för våra tankar för att styra om. Att förändra tar aldrig slut, det finns alltid en möjlighet att förändra. Att försöka lägga mindre tid på tankarna som hindrar oss att förändra. Ett sätt att få bort ältande och bitterhet. En del jag bestämde mig för 2003 i den riskerande bitterheten jag stod i som nyskild.

Omskrivning är bra, Omöjligt till Oh möjligt!
Säg det några gånger och känn hur det känns och hur känslan för orden förändras i munnen, talet, röstläget.
Omöjligt - Oh möjligt!
En magisk kraft av ingenting, bara en annan placering av bokstäver.

Jag har använt omskrivning i mitt yrke i vården när jag mött både patienter, närstående och personal. Händer då och då att orden kommer från personalen, ååå dom är så besvärliga, ååå dom är så jobbiga. Vänd på det, byt ut så till har och säg det igen, ååå dom har det besvärligt, ååå dom har det jobbigt.
Det händer även här något, förståelsen kommer, bemötandet ändras och responsen förändras kanske då. Ja som det står, det ligger i betraktarens ögon, eller kanske tal och tankar.

När jag slog upp sidan i boken på må få så ser jag att min trogne följeslagare är med även här, Dag Hammarsköld. Slump? Icke sa nicke!
Han skriver:
Endast den som ser långt hittar rätt.
Så sant! Så rätt! Att ha ett högt sikte, att våga tro, att våga lita på meningen, att våga känna hopp!
Har skrivit det många gånger här och gör det ännu en gång, mitt livs motto. Sikta mot stjärnorna så når du grantopparna. Att sikta mot stjärnorna är att sikta långt och det har jag haft med sedan barnsben.

Och 2003, satte jag siktet högt när sorgens dimmor efter skilsmässan till slut släppte och synen klarnade. Det skulle gå, jag skulle inte bli bitter, jag skulle känna lycka igen!
Idag står jag med backspegeln i handen och ser hur mitt sikte, mina stjärnor och grantoppar, min tro, min vilja att förändra, mitt hopp hjälpte mig. Idag är jag tacksam för kaoset 2003, jag hade inte varit den jag är idag utan just det. Allt är möjligt, allt går och livet blir det vi vill det ska bli! Lycka!

Så idag är det möjligt, allt är möjligt, du kan, jag kan, vi kan!

Oh Möjligt!!!!