Så går denna helg till sitt slut, en helg i eftertankens tid. En helg där jag har stannat upp, skänkt en tanke till många som på olika sätt har haft betydelse i mitt liv.
Även gett mitt eget liv eftertanke, det som är här och nu, det som kanske kommer, det jag önskar.

Våra nära på andra sidan ger oss en möjlighet att minnas, minnas tillbaka, på stunder av olika betydelse för oss. När vi minns dessa stunder blandas de samman med tankar runt oss själva och nära som finns kvar. Tankar för stunder som finns idag eller stunder att komma, stunder att hoppas på.

Lite historiska tankar hur denna Allhegonnatid och Hallowen uppstod.
Allhelgonadagen som fram till 1953 hette Alla helgons dag. Från 1772 firades den på söndagen i anslutning till månadsskiftet oktober-november. 1952 fattades beslut i riksdagen om att flytta den till lördagen som infaller mellan 31 oktober och 6 november. Visst har riksdagen lite märkliga beslut att lägga tid på?! Nu i vår tid är det t.ex tillsatt en utredning om sommartidens vara eller icke vara.

Halloween däremot tros ha uppstått när kelternas fick kontakt med vikingarna. När vikingarna kom till Storbritannien och Irland hade de med sig sina traditioner och seder som t.ex höstblot. Höstblot som är förknippat med höstdagjämning. Vikingarna hade hög klass och därför troligen påverkat kelterna att anamma delar av den. Den keltiska högtiden Samhain har stora likheter med vikingarnas höstblot.

Under 1800-talet var det stor hungersnöd på Irland och många kelter utvandrade till USA. De tog med sig sina traditioner och bl.a har det varit en bidragande orsak till att Hallowen uppstod i USA.

Visst är det spännande med historia, hur det ena blir till det andra, lika men ändå på olika sätt.

Jag har i allafall avslutat denna söndag med ljuständning i kyrkan. Vackert med alla fladdrande lågor omgivet av vacker körsång likt en änglakör. Skönt och nöjd kan jag nu avsluta Allhelgonnahelgen och vila efter en härlig och varm helg. Imorgon lägger jag nya krafter till en ny dag, en ny vecka, en ny möjlighet, en ny stund att minnas.

Godnatt!

En dag hos mor Cilla!

Mor Cilla som hette Cecilia Andersson
Öppnade 1856 ett värdshus i sitt hem i fiskebyn Arild. Många besökare anlände till mor Cilla, allt från konstnärer till fiskare.
På hotellet bjöds det inte bara på en skön säng och god mat, där fanns också en stor social samvaro. 1913 går Mor Cilla bort, 87 år gammal, och hotellet drivs vidare av släktingar fram till 1963 då kyrkan köper fastigheten. Nu är det en fantastisk församlingsgård för bl.a konfirmander och körsångare.

I denna ljuvliga miljön har jag spenderat min lördag i sällskap med kören jag sjunger i. Vi har övat, övat och övat i Gospelns klingande toner, Allt i en blandning av varma skratt och gemenskap. Husmor har passat upp oss med allt som kan önskas.

Det är fullt fokus på julen. det får fort, snart snart snart är vi där.....

Nu säger jag godnatt för att sova en skön sömn så jag blir redo för ännu en övningsdag hos Mor Cilla.

Godnatt!